Agenda 2030 kan vara inledningen på en ny antikristlig världsordning. Det menar två kristna profiler.– Man försöker åstadkomma det som Gud har lovat oss genom Jesus, säger Per-Arne Imsen.Kristne statsvetaren Stefan Swärd oroas dock inte över FN-resolutionen. – Jag har väldigt svårt att förstå att det skulle vara något galet med de här målen, säger han.

I onsdags skrev Världen idag om handlingsplanen Agenda 2030 som, genom 17 globala mål och 169 delmål, förbinder FN:s medlemsländer att arbeta för att ”uppnå en socialt, miljömässigt och ekonomiskt hållbar värld till år 2030”. Bland målen finns allt från att utrota fattigdom och hunger till att bekämpa klimatförändringarna.

Två kristna profiler som är skeptiska till agendan är böneledaren och pastorn Claes-Göran Bergstrand och pastorn och författaren Per-Arne Imsen.

– Tror man verkligen på allvar att de här 17 globala målen och 163 delmålen ska kunna genomföras till 2030? Då är det något helt unikt historiskt sett, säger Claes-Göran Bergstrand.

Både han och Per-Arne Imsen anser inte att det är själva formuleringarna i agendan som väcker oro, utan hur målen ska genomföras.

– Det låter fantastiskt när man läser agendan. Men något konkret måste göras för att den ska förverkligas. Är människor beredda på det? säger Claes-Göran Bergstrand.

– Jag är rädd för att ligger en annan agenda bakom kulisserna, fortsätter han.

Per-Arne Imsen håller med.

– Agenda 2030 är något som går in på livets alla områden. För att genomföra målen måste man detaljstyra livet för varje människa på jorden. Det krävs en otrolig kontroll för att uppnå en värld fri från fattigdom och svält, säger han.

Men enligt ansvariga för agendan avgör länderna själva i vilken grad de vill arbeta för målen. Hur ser ni på det?

– Ska man genomföra det här så blir det inte så frivilligt. När man presenterar något måste det låta fint. Men ska det genomföras måste det genomföras med tvång, säger Imsen och får medhåll av Bergstrand.

Dessutom kommer det, enligt Imsen, vara så många ”fördelar” med att vara med i systemet att man kommer bli utanför om man säger nej.

De båda pastorerna menar att det finns en andlig aspekt av det hela.

– I Agenda 2030 ser vi en värld fri från fattigdom, rädsla och våld. Man försöker med andra ord åstadkomma det som Gud har lovat oss genom Jesus. Men utan Kristus så blir det antikrist, menar Per-Arne Imsen.

Claes-Göran Bergstrand lyfter fram det som står i Uppenbarelsebokens 13:e och 17:e kapitel – att alla människor ska tvingas in i ett kontrollsamhälle och att världens kungar får makt att strida med vilddjuret.

– För att få hela världen att gå in i det här systemet så måste alla människor märkas eller certifieras. Annars har man ingen kontroll, säger Per-Arne Imsen.

Han hänvisar inte bara till Uppenbarelseboken, utan även till Daniel 7:23 där det står att ett fjärde rike som ska ”uppsluka hela jorden” ska uppstå.

Claes-Göran Bergstrand lyfter även fram vissa uttalanden som olika världsledare och politiker har gjort: Att finansmannen David Rockefeller ska ha sagt ”Vi står på gränsen till en global förändring”, att FN:s forne klimatchef Christiana Figueres har sagt att 195 regeringar ”enhälligt kommit överens om att avsiktligt förändra den globala ekonomins riktning” och att utrikesminister Margot Wallström och biståndsminister Isabella Lövin skrivit att det ”krävs ett starkt, reformerat och modernt FN” för att möta de utmaningar som finns ”i en värld som kanske mer än någonsin behöver gemensamma lösningar”.

Han betonar vidare att klimatforskare säger att det kan vara vår ”sista chans” om vi inte kommer överens om klimatlösningar och att ledande politiker, som exempelvis Annie Lööf, deltar på slutna möten, till exempel Bilderberggruppen, som ”går förbi våra demokratiska processer”.

– Det här är signaler. När man tar den ena biten efter den andra framträder ett pussel, säger Bergstrand.

Kristna har ropat ”vargen kommer” många gånger förut. Det var inte länge sedan EU målades ut som antikrists rike. Varför skulle det stämma den här gången?

– Vargen HAR kommit. Många ska komma i mitt namn, säger Jesus. Några vakna kristna varnade tidigt för Hitler och nazismen, medan andra såg det som sin frälsning. Romarriket är ett annat historiskt exempel som EU är en sentida förlängning av, säger Per-Arne Imsen.

Han menar att ”de globala anspråk som finns i Agenda 2030” blir ytterligare en parameter som vävs in i bilden.

– Aldrig tidigare i historien har det funnits ett rike som har omfattat hela jorden, men det är det globalismen syftar till: en världsregering, en världsekonomi och en världsreligion. Bibeln varnar för att ett sådant rike ska komma. Vargarnas varg, eller vilddjuret, som Bibeln talar om, kommer med en övernaturlig intelligens erbjuda lösningen på de stora världsproblemen och med en messiansk framtoning erbjuda frälsning för en mänsklighet i kaos. Antikrist betyder ”i stället för Kristus”, säger han.

Claes-Göran Bergstrand menar också att det inte har varit fel att varna för vargen.

– Om det har avsett att vara en del av evangeliet om Jesu tillkommelse, så har det varit befogat även om man inte har varit rätt i alla detaljer. Den förkunnelsen har tyvärr tystnat i våra kyrkor, trots att det i dag finns en större anledning att predika om det, säger han.

Även han är övertygad om att globalismen är ett tidens tecken.

– Agenda 2030 är nämligen ett försök att bygga Babels torn på nytt, säger han.

Per-Arne Imsen påpekar slutligen att lösningen på världens problem varken är globalism eller nationalism.

– Jag skulle önska att kristna slutade engagera sig i olika ism:er. Vår kallelse är inte att vara med i ett program som räddar hela världen. Vår kallelse är att rädda människor, säger han.

Skulle vi fokusera på att evangelisera i stället för att debattera skulle samhället förändras, menar han.

– Hela slutstriden handlar om en enda person. Det är Jesus Kristus. Ska vi vara med honom eller ska vi vara med det som försöker ersätta honom?

Någon oro för FN-resolutionen Agenda 2030 känner inte statsvetaren, pastorn och debattören Stefan Swärd.

– Min uppfattning, efter att ha varit på 15 globala miljökonferenser, är att FN är en ganska tandlös organisation. Ska FN få något gjort så krävs det att stormakterna driver på, säger han.

Stefan Swärd poängterar att viss makt finns i FN:s innersta krets, säkerhetsrådet, men att länder när som helst kan dra sig ur olika FN-avtal. Att länder som Kina och USA skulle låta sig styras av FN ser han som högst otroligt.

– Det räcker att se på hur Donald Trump dragit sig ur klimatavtalet, säger han.

Swärd ser inga indikationer på att FN håller på att utöka sin makt, inte heller att vissa stormakter skulle driva en dold agenda genom FN.

– Makten i världen ligger hos där pengarna finns, säger han.

Det innebär att storföretag har mer inflytande än vi tror, förklarar han. Stefan Swärd är dock inte av uppfattningen att företagsledarna och övrig maktelit dikterar världens villkor bakom stängda dörrar på exempelvis Bilderbergmötet.

– Påstår man något sådant måste man ha konkreta bevis, säger han.

Även om Stefan Swärd inte tror att FN är på väg att bli en världsregering så anser han inte att oron för ett globalt styre är helt tagen ur luften.

– Vi har aldrig legat så nära en världsregering som nu. Tekniken, resurserna och samordningen finns där.

Men när länder som USA och Kina i nuläget mest värnar sina egna intressen är det alltså inte troligt att en sådan blir verklighet, menar han.

– Ska vi få en världsregering måste den utlösas av en global kris, säger Swärd.

Så du tror inte att FN är lika med antikrist?

– Som jag ser det har det antikristliga väldet funnits hela tiden. Vi har sett det i nazismen och kommunismen, och vi ser det i dag i exempelvis Iran och Saudiarabien. Jag tror inte att en person eller en organisation är antikrist.

Hur ser du på att FN, genom målen i Agenda 2030, skulle bli en ersättare till Jesus?

– Är det något fel med att försöka bekämpa fattigdom? Jag har väldigt svårt att förstå att det skulle vara något galet med de här målen.

Så du känner ingen oro?

– Jag känner massor av oro, men inte för just det. Men jag vet att Kristus ska komma tillbaka och segra till slut, så jag är lugn.

Stefan Swärd betonar slutligen att hans resonemang inte innebär att han tycker att man ska ta allt som sker i världen med en nypa salt.

– Det finns stor anledning att profetiskt följa världsutvecklingen.

Per-Arne Imsen

Denna artikel är en slutreplik publicerad i Världen idag.

Läs tidigare artiklar här