I dag tror jag att vi behöver mer av det över­naturliga och oförutsägbara och mindre av inövade program och fin­kultur.

När man i dag blickar ut över den kristna världen ser man mycket som man inte hittar i den ursprungliga mönsterbilden i Nya Testamentet.

Det finns inga beskrivningar av hur salen de var samlade i såg ut. Inga detaljer nämner altare, krucifix, målningar, statyer eller konstnärliga fönster. Ingenstans står det om utsmyckade guldbroderade prästdräkter. Det finns inga palatsliknande kyrkobyggnader eller sixtinska kapell. Det är märkvärdigt enkelt både i Apostlagärningarna och i det som finns bevarat från decennierna därefter.

Det man vet om den tiden är att församlingarna leddes av alla äldste som fanns på plats. Apostlarna ägde inte, och bestämde inte över, församlingarna de hade grundat. De styrde sig själva. De var fria församlingar.

Därför kunde formerna se lite olika ut i de olika församlingarna. Apostlarna byggde inte som McDonald´s. Det var ingen hamburgerkedja av församlingar som underställdes kontrollen av en samfundsledare, påve eller huvudpastor i någon annan världsdel med detaljerade regler och koncept för verksamheten.

De hade förtroende för Ordet, den helige Ande och det smorda ledarskapet. Det uteslöt naturligtvis inte apostlarnas omsorg, undervisning, uppmuntran och ibland skarpa förmaningar.

Och alla i församlingen deltog aktivt i verksamheten och tillbedjan. Man bad, sjöng, predikade och läste ur de bibeldelar som fanns att tillgå.

Paulus sa: ”Hur ska det då vara, bröder? Jo, när ni samlas har var och en något att ge: en psalm, en undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal och en uttydning. Låt allt bli till uppbyggelse.” (1 Kor 14:26)

De första gudstjänsterna hölls i lånade lokaler, hemma hos någon eller under bar himmel. Det var inte så noga var man var, kyrkan följde ju med. Mitt i den otroliga väckelsen måste det varit en utmaning att hitta en plats där alla rymdes. Och även om alla i församlingen rymdes kanske inte de som blev frälsta nästa dag fick plats.

Man kan ju bara föreställa sig Petrus vända sig till Mattias och fråga: Kan vi ha möte hos dig i morgon eller? Jag tar med mig de 5 000 som vi döpte i dag.

Ross Rodhe skriver i sin bok Viral Jesus: ”En gång besökte jag en väldigt styrd gudstjänst med min svärfar. Allt var planerat ner till varje minut. Och allting gick enligt schemat. Min svärfar lutade sig fram och viskade: ’Vad tror du skulle hända om den helige Ande dök upp?’ Det var en väldigt passande fråga i det läget. Och jag misstänker att svaret är att en av två saker skulle hända. Antingen skulle den helige Ande avbryta och röra till den snäva tidsplanen, eller så skulle de som faktiskt hade kontrollen ta tillbaka den från den helige Ande, till förmån för anständighet och ordning.” (Ross Rodhe, Viral Jesus, s.15)

I dag tror jag att vi behöver mer av det övernaturliga och oförutsägbara och mindre av inövade program och finkultur. Mer av Andens överraskningar och tidlöshet och mindre av programpunkter och tidtagarur. Vi behöver bli mer beroende av kraften i Jesu namn och mindre av kraften i växelström. Där Anden är där är frihet.

Därmed inte sagt att man inte ska förbereda sig. När jag ska predika börjar mötet en vecka i förväg i bön och bibelstudium.

Per-Arne Imsen, pastor och författare till boken ”Inga andra gudar” som utkommer i vår.

Artikel i dagen 2017: Apostlarna byggde inte som McDonald’s – Dagen