Det kan vara miljön, feminism, anti-rasism, HBTQ eller något annat som man menar ska göra evangeliet relevant för moderna människor. Men det kan också vara samfunds-nischade budskap som smaksatts med det egna varumärkets speciella kryddblandning.

Bilden av Jesus kan ibland bli väldigt fantasifull. Istället för att låta sig formas av Bibeln, skapar man en Jesus som stöder olika idéer och ideologier man själv har. Han kallas för en rättvisekämpe, för feminist, socialist och för en normbrytare i sin tid. Man tar Jesu fråga: ”Vem säger ni att jag är?” och ändrar till ”Vem vill du att jag ska vara?”

Kampen för rättvisa och en bättre värld står högt på många församlingars agenda idag. Politiska idéer sipprar in och ger evangeliet hjälp på traven för att passa in i det nuvarande klimatet. Om kyrkan “ska vara relevant för ungdomar måste vi tala om ekologi”, säger en röst. “Kristus vår kung kommer tillbaka och han vill möta ’en församling som är woke’ ”, säger en annan.

Man gör insatser för klimatet och demonstrerar för mänskliga rättigheter. Man gör ”världen till en bättre plats” tillsammans, och det känns väldigt bra. Många känner sig inte alls hemma i undervisning som att Jesus kommer snart. Det anses verklighetsfrånvänt att prata om frälsning, himlen och evigheten.

Men vi som är kristna behöver bedöma alla kulturella rörelser och strömningar utifrån Skriften, eftersom det ofta förs fram idéer inom dessa ramverk som är motsatta till vad Bibeln säger.

Monique Duson, f.d. förespråkare för Kritisk rasteori (CRT), säger såhär om de anti-rasistbudskap som predikas i många kyrkor idag: ”Vad är det vi accepterar för den goda sakens skull? Kristus kallar oss aldrig förtryckta och förtryckare. Att anta ett sådant tankesätt och föra in det i församlingen är något vi ska vara försiktiga med.”

Det blir allt vanligare att hela församlingar engagerar sig i organisationer, som på sin höjd kan tillskrivas “en kristen profil”. Till en början kryddas evangeliet, sedan utelämnas det helt. Evangeliet tvättas bort från de sociala insatserna för att alla ska känna sig bekväma och för att arbetet ska uppskattas av politiker och media. ”Den goda gärningen får tala, man behöver inte nämna Gud.”

Det finns såklart många viktiga och behjärtansvärda frågor att engagera sig i. Samtidigt ropar Bibeln: Lyft din blick, fälten har vitnat till skörd och arbetarna är få. Om arbetarna är få så behövs var och en av oss. Och vårt uppdrag är till och med relevantare än att rädda en utsliten planet. Det handlar om en evig räddning för våra medmänniskor.

Församlingen behöver inte hjälp av sekulära organisationer och politiska rättviserörelser i den goda kampen. ”För även om vi lever i världen, strider vi inte på världens sätt.” Våra vapen är mäktigare och ännu mer effektiva, för de har ”kraft från Gud”. (2 Kor 10:3-4) När församlingen ”går fram på världens vis” (2 Kor 10:2), försvagas den. Men om församlingen gör det den ska göra, då kommer vi inte att behöva några sido-organisationer. Församlingens kallelse är evangeliet om Jesus och det är det mest genomgripande sociala arbetet på jorden. Det möter helheten av människor behov. Det ger inte bara den törstiga något att dricka, utan säger ”den som dricker av det vatten jag ger honom ska aldrig någonsin törsta.” (Joh 4:14) Det räddar inte bara människors liv, utan säger “den som tror på mig ska leva, om han än dör”. (Joh.11:25) Det ger inte en engångsgåva, utan “en börs som inte slits ut”. (Luk 12:33) Det attackerar inte med hatkampanjer, utan ger förövaren “ett nytt hjärta” (Hes 36:26) och kraften att förlåta till den som blivit felad.