I oktober 2020 genomförde Vatikanen en synod för ursprungsbefolkningarna i Amazonas. Påve Franciskus deltog aktivt när ledare för de olika religionerna arrangerade tillbedjan till sina gudar i Vatikanens trädgårdar. En gemensam nämnare för folket från Amazonas var den hedniska gudinnan Pachamama. Det var påve Franciskus som hade inbjudit och ordnat att detta skulle äga rum mitt i den romerskkatolska kyrkans högborg som ett slags erkännande av folken, deras kultur och religion. Senare i veckan fick statyn äreplatsen framför huvudaltaret i Sankt Peterskyrkan och fördes sedan i procession till synodhallen. Påven gick med i denna procession och medverkade genom att be böner i en ceremoni som involverade Pachamama. Den 27 oktober, i den avslutande mässan för synoden, tog han emot en skål som använts i dyrkan av Pachamama och placerade den på altaret.

Pachamama eller Moder Jord är en gudinna, en hednisk avgud, dyrkad av folken i Inkariket, eller dagens Peru, Bolivia, Chile, Colombia och Argentina. Hon är en natur- och fruktbarhetsgudinna och tillbedjan av henne uttrycker den panteistiska tanken att det inte är Skaparen utan skapelsen, naturen och jorden, som är gud. Man säger: ”Denna underbara jord är vår Moder och vårt hem”. Hon är en avgud med tilldelade egenskaper som påminner starkt om Baal i gammaltestamentlig tid, men för många latinamerikaner är hon densamma som jungfru Maria.

En stark förespråkare för kulten kring Moder Jord är den före detta amerikanske vicepresidenten Al Gore, som skriver i en av sina böcker: ”Indianska religioner erbjuder en rik bildväv av idéer angående vårt förhållande till jorden”. Han fortsätter: “I det förhistoriska Europa och stora delar av världen byggde kulten på dyrkan av en enda jordgudinna”.

Fernando Cajías, som är doktor i amerikansk historia vid universitetet i Sevilla, säger att de spanska katolska kolonisatörerna som kom till Bolivia och Peru ”bestämde sig för att blanda katolsk tro med gudar från de lokala religionerna. I centrum för denna synkretism står Pachamama och jungfru Maria”. Så blandar man än idag och det är fortfarande sanktionerat av Vatikanen.

Dyrkan av “Moder Jord” förekommer också i feministrörelsen. En del radikala feminister ersätter Gud med gudinnan och håller gudstjänster i “hennes” namn. I modergudinnan finner katoliker, feminister, new ageare, panteister, muslimer och många andra religioner en gemensam nämnare som kan förena mänskligheten bättre än något annat. Och när klimatreligionen och panteismen växer fram stiger hyllningen hos många vilsna människor till Moder Jord.

Som “Guds moder” är Maria det allra viktigaste helgonet inom katolicismen. Författaren och forskaren T. A. McMahon säger: ”Jag växte upp med att dyrka Maria och bad till henne oftare och mer passionerat än till Gud, och det gjorde också alla mina katolska vänner och släktingar. Men denna avgudadyrkan gick inte emot det vi undervisades om i kyrkan. Vi lärde oss det där. Radbandet, med sina 156 böner till Maria, var inte vår uppfinning. Dessutom fanns i tillägg tusentals andra böner riktade till Maria, samt litanior riktade till en legion av helgon, av vilka många regelbundet stal min tid från bön till Gud Fadern och Jesus Kristus. Min erfarenhet är inte unik. Det är den vardagliga upplevelsen för katoliker”.

Mariadyrkan är, trots sin suspekta bakgrund, en huvudtråd i den katolska tron som utövas av de enkla och de lärda, såväl som de rika och de fattiga katolikerna. Och det är ingen ny företeelse utan har förekommit i hundratals år av den katolska kyrkans historia. St. Bernhard av Clairvaux konstaterade på 1100-talet att “det är Guds vilja att vi inte ska få något som inte gått via Marias händer”.

Katolska mystiker sprider denna villolära i frikyrkorna. Tankarna utvecklades vidare bland annat av en katolsk mystiker, Thomas Merton, vars popularitet växer i de svenska frikyrkorna. Han skriver: ”Enligt den ordning Gud har upprättat är det hans vilja att alla dygder kommer till människor genom Maria. All vår helgelse vilar på hennes moderskärlek.

Det är nödvändigt att världen erkänner henne och alla de stora ting som Gud låtit ske med henne blir besjungna inom poesin och att katedraler blir uppförda i hennes namn. Om inte Maria blir sedd som Guds moder och som drottning över alla helgon och änglar och som världens hopp, så blir tron på Gud ofullständig”.

Maria fick en central roll bland helgonen eftersom gudinnekulten var mycket utbredd i romarriket. ”Från en hednisk synvinkel är Maria ett av många namn på gudinnan, det är även Isis, och de är båda manifestationer av hennes många skepnader. Båda är i essensen samma gudinna och förkroppsligar i sitt varande den gudomliga modern.” Den egyptiska gudinnan Isis avbildades ofta tillsammans med sin son Horus, bärande en krona med en solskiva placerad mellan två kohorn. Enligt Nationalencyklopedin blev denna bild den konstnärliga förebilden när man började framställa Maria med gloria på huvudet och med Jesusbarnet i famnen. Och symbolen för soltillbedjan, glorian, har funnits inom den katolska konsten sedan dess. Kronan av solstrålar är en annan hednisk föregångare till glorian. Den känner många igen från New Yorks frihetsgudinna. Även i nattvarden gjorde sig solguden påmind när oblaten fick formen av den runda solskivan. Encyclopaedia Britannica berättar att ”Isis, kanske mer än någon annan gud, hade kommit att betraktas som universums stora modergudinna vars väsen dyrkades under många olika namn”. Och det är också därför det blev så passande att koppla ihop Isis med Maria.

Från gudinnorna Isis, Innan, Istar och Astarte har Maria ärvt titeln ”himlens drottning”. Maria kallas aldrig för himlens drottning i Bibeln, men titeln nämns när Gud klagar över sitt folk i Jeremia: ”Fäderna gör upp eld och kvinnorna knådar deg för att baka offerkakor åt himlens drottning. För att kränka mig utgjuter de dryckesoffer åt andra gudar” (Jer 7:18). Att tillbe himlens drottning är avgudadyrkan, enligt bibeltexten.

När påven närmar sig muslimer är en tydlig beröringspunkt Maria, eftersom hon, på samma sätt som hos katoliker, har en särställning hos muslimer. ”Maryam” har ett eget kapitel i Koranen och är den enda kvinnan som uttryckligen nämns vid namn. Faktum är att hon är omnämnd fler gånger i Koranen än i Bibeln. Kanske är det inte en Fader, utan en Moder, som gör påven och muslimerna till bröder?

Vi har konstaterat att det inom katolicismen världen över finns en syn på Jesu mor Maria, som avviker från Bibeln och har uppenbara spår av olika lokala naturreligioner. Att många olika gudinnor fick byta namn till Maria har lett till att man idag ber till och hyllar många mariagestalter med olika titlar och egenskaper. Maria är kanske den gemensamma nämnaren, det sammanhållande klistret, för alla olika katolska trosuppfattningar. Den välkände pastorn och författaren Sven Nilsson varnar allvarligt för ockultismen inom den katolska kyrkan. Han säger att ”det finns ockulta dimensioner i mariakulten, där man uppmuntras till att ha en spiritistisk relation till en död människa”.

Guds folk i detta land måste resa sig, avslöja och stå emot dessa förföriska katolska villoläror.

Det finns bara frälsning i ett namn. Namnet Jesus Kristus.