Skip to main content
0

Kristen motkultur i kontrast till den nya moralen

För några veckor sen medverkade jag i några debatter i Kristiansand i Norge. I panelen fanns bland andra en ateist, en teolog och en antropolog. Temat i en debatt var: ”Moral: Skall allt vara tillåtet i det gudlösa samhället?”

På en av frågorna svarade jag: ”För några decennier sen hävdade humanistiska grupper att man inte kunde tro på något övernaturligt som inte kunde vetenskapligt bevisas. Det var därför de var ateister. Men över tid kan synsätt förändras. Nu har det moderna ersatts av det postmoderna, och för ett par veckor sen gick Humanisterna ut och krävde att det skulle lagstiftas om ett tredje kön. Hur biologiskt bevisbart och vetenskapligt det är kan man ju verkligen undra över. Senare läste jag en artikel i ’Illustrerad Vetenskap’ där det räknades upp 62 olika kön.”

Den nya moralen avgörs av känslor där allt sunt förnuft är som bortblåst. Om man känner att man lever i fel kropp eller inte har något kön alls så blir det plötsligt sant, tills du känner något annat. Barn som inte anses vara mogna att rösta, kan utan föräldrarnas godkännande påbörja ett oåterkalleligt könsbyte.

På förskolor inrättas ”sexlekrum” där barnen klär av sig nakna och undersöker varandras kroppar, något som WHO uppmuntrar. Samtidigt väcktes starka reaktioner i media för att barn ber bordsbön på en kristen förskola. Barnen anses inte vara mogna nog att be.

I den judisk-kristna moralen finns fasta parametrar som utgjort grunden för vår civilisation. Var hamnar vi när grunden Gud gett oss raseras? För många, även kristna, innebär det som sker både identitetskriser och ångest. Hela samfund är i gungning.

En fransk filosof beskriver utvecklingen: ”När övertygelserna som grundade principerna har försvunnit, återstår ingen anledning att bevara lämningarna av de gamla sedvänjorna… Alla samhälleliga lagar som är genomröstade i västerlandet sedan slutet av 1900-talet uttrycker ett radikalt paradigmskifte – slutet på det kristna mönstret… Världen har förändrats mindre under tiden från Jesus Kristus, än den har de senaste trettio åren”.

I tomrummet efter den gamla moralen kommer asiatisk andlighet, ett homosexualiserat samhälle och även antika filosofier i nya kläder. När Paulus var i Aten diskuterade ”en del filosofer, både epikureer och stoiker,” med honom. Epikuros tänkande återfinns i dagens postmodernism. Stoicismen har också dykt upp i den nya moralen.

Den nya klimatreligionen har både liturgi och katekes som lärs ut från förskolan och uppåt. Det är en hel livsfilosofi som går långt utöver motivet att försvara miljön – en form av postmodern panteism där Moder Jord, Gaia, blir föremål för dyrkan.

Den nya moralen, eller laglösheten, lagstiftas fram. Och staten kontrollerar den medborgerliga efterlevnaden. Speciellt utsatta är utbildningsmiljöer där man kan misstänka att konservativ moral och gudstro lever kvar. Kristna skolor är kontinuerligt övervakade. Och i civilsamhället certifieras organisationer i enlighet med den nya moralen. På tur står kinesisk ansiktsigenkänning och med den följer uppförandekoder som stänger eller öppnar dörrar.

”När grundvalarna raseras, vad kan då den rättfärdige göra? Herren är i sitt heliga tempel, Herrens tron är i himlen.” Ps.11:3, 4 Ska kristna som kameleonten ändra färg efter den omgivande miljön? Ska församlingen försöka efterlikna och ställa in sig hos en mäktig motståndare för att inte förlora för mycket terräng?

Det nytestamentliga templet är församlingen. Den ska vara jordens salt och världens ljus – en motkultur mot den gudlösa, laglösa kultur vi lever i. ”Jag skäms inte för evangeliet. Det är en Guds kraft till frälsning för var och en som tror.” Rom.1:16

Per-Arne Imsen

Detta är en artikel publicerad i inblick