Skip to main content
0

Pastor varnar för främmande läror inom receptiv ekumenik

En andlighet som öppnar upp för villoläror – eller ett verktyg för att fördjupa förståelsen av den egna kyrkan? Åsikterna om den receptiva ekumeniken går isär. I sommar står Sveriges kristna råd som värd för en internationell konferens i ämnet.

Receptiv ekumenik är en ny ekumenisk samtalsmetod som initierats av katolska Centre for Catholic Studies vid Durham University i Storbritannien. Fyra internationella konferenser har hittills hållits. Sommaren 2020 var det Sveriges tur att vara värd för arrangemanget, men på grund av pandemin flyttades det fram och kommer i stället att genomföras den 27–30 juni i år i Sigtuna.

Som arrangörer för denna femte konferens står Sveriges kristna råd (SKR), Sigtunastiftelsen och Enskilda högskolan i Stockholm, som ägs av Equmeniakyrkan.

SKR skriver på sin hemsida att receptiv ekumenik är till för att få ”kyrkor och kristna att reflektera över vad som går att lära av andra kyrkotraditioner än den egna för att på så sätt fördjupa förståelsen av sin egen tradition”.

Enskilda högskolan skriver om grundprinciperna och värdegrunden, bland annat att ”receptivt ekumenisk lärande djupast består av en ’hjärtats’ affär, när det gäller att attraheras av, och till och med bli förälskad i, den nådefyllda skönheten i en annan tradition och drivas till att röra sig mot denna även om det kostar”.

I inbjudan till konferensen förklarar de tre arrangörerna att receptiv ekumenik betonar mottaglighet och lyssnande och att de vill reflektera över denna samtalsforms ”omvandlande påverkan som ett instrument för kyrklig förvandling”.

”I vilken utsträckning är kyrkorna villiga att ’lyssna till vad Anden säger till församlingarna’?”, frågar de sig.

Men pastorn och författaren Per-Arne Imsen är kritisk. Han anser att receptiv ekumenik i själva verket öppnar upp för en främmande andlighet som bibeltroende kristna inte kan ha någon del i.

I ett inlägg på Facebook har han inför konferensen lagt ut en ”allvarlig varning” till kristna ledare, om att detta är ”något helt annat än klassisk ekumenik”, eftersom det ”förutsätter att man tar in och gör de olika lärorna till sina egna”.

– Man talar mycket om Anden och om kyrkliga traditioner men väldigt lite om Bibeln i de här sammanhangen. Om andligheten går bort ifrån Guds ord hamnar man i villoläror, säger Imsen till Världen idag.

Han berättar att han har studerat hur receptiv ekumenik har tillämpats av katolska kyrkan i exempelvis Asien och Afrika.

– I stället för att konfrontera hedniska riter så inkluderar man dem i läran. I Kongo bjuds förfädernas andar in tillsammans med Kristus för att fira mässan. I Asien säger man att den som har blivit kristen inte ska upphöra med att vara hindu.

En person som talar om ”hinduiskt kristna” är den indiske katolske prästen Mathew Chandrankunnel, chef för det ekumeniska kristna centret i Bangalore. Han är också en av huvudtalarna under konferensen om receptiv ekumenik i sommar.

Under en digital förkonferens förra året höll Chandrankunnel en kort föreläsning med titeln ”Bredare ekumenik: En pilgrimsfärd mot kosmiskt kristusmedvetande”, begrepp som annars brukar förekomma i nyandliga sammanhang.

– Vi måste sätta stopp för det här. Kristna ledare har ett enormt ansvar just nu att leda folket, stå upp för Guds ord och stå emot allt som leder åt ett annat håll, framhåller Per-Arne Imsen.

Han går så långt att han hävdar att receptiv ekumenik är en ”avfallen, uppblandad och förförisk ’kristendom’ som banar vägen för Antikrist”.

– Man börjar naturligtvis inte med att bjuda in hinduer och buddhister, men när man tar bort Guds ord kommer detta så småningom att mynna ut i en världsreligion, menar han.

Världen idag har sökt SKR, som svarar att man avböjer att kommentera kritiken och hänvisar till sin replik på Imsens debattartiklar om receptiv ekumenik i Världen idag.

Där svarar SKR:s teologiske rådgivare Jan Eckerdal att receptiv ekumenik inte har målsättningen att ta in andra läror eller blanda samman olika tro. I stället handlar det om att använda det ekumeniska mötet för att djupna i sin förståelse av den egna kyrkans förtjänster såväl som dess brister, skriver han bland annat.

”I korthet handlar receptiv ekumenik om att praktisera det urgamla kristna idealet att anstränga sig mer för att uppmärksamma bjälken i det egna ögat än att ivrigt påpeka flisan i den andres.”

Ingrid Byström

Denna artikel är en slutreplik publicerad i Världen idag.

Läs tidigare artiklar här