RECENSION. Det är ett viktigt budskap som Per-Arne Imsen presenterar i sin bok Inga andra gudar och som alla kristna bör känna till för att vara andligt rustad i denna avgörande tid. Boken blev tillgänglig för drygt fem år sedan och är nu aktuell med en tredje reviderad och utökad utgåva.

Efter att ha läst de 400 sidorna dröjer sig en omskakande känsla kvar inom mig. Jag har studerat kyrkohistoria och religionspsykologi men när jag tagit del av det som författaren Per-Arne Imsen så avslöjande skriver frågar jag mig om detta verkligen har hänt inom religionens område.

Man kan frestas att tycka att författaren överdriver i vissa delar om det inte vore så att allt som framförs är underbyggt med vederhäftiga källor. Därför är boken, med all sin mastiga information, mycket trovärdig och tillförlitlig.

Bokens titel är hämtad från det första budet i den så kallade Dekalogen, Guds tio budord: ”Du ska inte ha andra gudar vid sidan av mig”. På denna heliga och etiska grundval ”bygger” författaren sin framställning utifrån mångårig historieforskning, iakttagelser han gjort i nutiden och inte minst från hans egen erfarenhet.

Per-Arne Imsens kristna bakgrund är Maranatarörelsen där hans far, pastorn Arne Imsen, var en av ledarna. Det är därför närmast självklart att kapitel ett, med rubriken ”Väckelse”, handlar om Maranatas framväxt i Sverige under 60- och 70-talen där Per-Arne beskriver sin uppväxt inom rörelsen på ett varmt och positivt sätt.

Samtidigt lyfter han fram det starka motstånd som rörelsen mötte från den övriga kristenheten, och även massmedias stora intresse som ofta hade en negativ framtoning.

Författaren har ett övergripande syfte med det han skriver – att lyfta fram de obibliska formerna inom institutions­kyrkan, främst sådant som relaterar till religionsblandning.

Vad den internationella Katolska kyrkan representerar på detta område är inte så känt i Sverige, menar han, och eftersom denna kyrka visat stort intresse för svensk och nordisk kristenhet under senare tid får den stort utrymme i boken.

Bland annat lyfter han fram den märkliga händelsen som ägde rum i S:t Thomas av Aquinos kyrka i Lund den 21-26 mars 2014. Nordens katolska biskopar var samlade för att återinviga de nordiska folken till ”Jungfru Marias obefläckade hjärta”. Syftet med ritualen var att föra in ”de förskingrade” kristna i den stora gemenskapen under påvestolen.

Imsen beskriver inte bara vad som hänt i Katolska kyrkan i Norden, han tar också med läsaren till 300-talet e.Kr. då kejsar Konstantin i Rom ”sammanvigde” kyrkan med den sekulära staten, som i förlängningen innebar att Jesus förvisades från kyrkans centrum till dess periferi.

Kristendomen blev en statsreligion som därefter formades till den Romersk-katolska kyrkan. Vill man skärskåda denna kyrkas lära och praxis kan man inte gå förbi påvedoktrinen och tillbedjan av Jungfru Maria – ämnen som boken tar upp ur en praktisk aspekt i flera kapitel.

Också andra ämnen lyfts fram på ett initierat sätt, såsom panteism, den så kallade Maya-kulturen där guden och jorden är vår moder; synkretismen, den sanna och falska enheten; kyrka/stat-frågan som Imsen menar har funnits med Guds folk i flera tusen år; den nya världsreligionen och fredsriket, för att nämna några.

Det står klart att författarens ärende är att varna oss kristna för ett obibliskt och falskt ”evangelium”, samtidigt som han tydligt visar vad det sanna evangeliet är.

Att läsa denna faktaspäckade bok är som att göra en resa från tidens början, som fortsätter genom olika skeenden i tiden, för att till slut landa i Uppenbarelsebokens hoppfulla crescendo där en oräknelig skara av människor från hela jorden tillber Gud inför den himmelska tronen.

Det sätt på vilket Per-Arne Imsen skriver säger mig att han har en profetisk gåva som gör att läsaren kan se något högre och vidare i texten. Därför inspirerar boken till fortsatt studium för den som förstår ärendets angelägenhet.

Clas-Göran Bergstrand

Recension i Världen idag publicerad 1 februari 2024