Se upp för bönetekniker som leder bort från Jesus
Eftersom bönen kan sätta människor fria och sprida Guds rike verkar Satan för att troende ska sluta be, eller börja be på ett sätt som ger honom lugn och ro, skriver Per-Arne Imsen.
Satan gör allt för att få kristna att sluta be. De kristnas böner är ett av de effektivaste vapnen som riktas mot honom. Han har väldigt dåliga erfarenheter av hur Guds folks böner, genom historien, åstadkommit enormt stora skador på hans rike. Demonerna har besegrats och drivits tillbaka när Guds folk i sina böner proklamerat Jesu seger på Golgata. Människor har befriats, helats och kommit ut ur Satans slaveri, när man inte har skämts för korsets evangelium och kraften i Jesu blod.
Både bönen och Ordet är mäktiga stridsvapen och det är inte konstigt att Satan infiltrerar just där. Så om det inte går att få bedjarna att sluta be, försöker han att bli ledare för bönegruppen. Och väl i den positionen presenterar han sina idéer (hur det ska bedjas, så han får lugn och ro).
Där man har rika historiska erfarenheter av Ordets undervisning och den gemensamma bönen och dess mäktiga verkan, dyker det nu upp något som för många känns främmande. Det är bönetekniker som har sitt ursprung i katolska och buddistiska klostermiljöer. Ibland har de latinska namn. Det låter lärt. Det nya har en mer kulturell och intellektuell prägel. Det blir ett större fokus på förpackningen och formen. Det gamla ser inte lika fint ut längre.
En av dessa klostertekniker heter Lectio Divina. En meditationsövning som inleds med bibelläsning. Och det känns ju bekant för dem som är vana vid bibelstudium. Men sedan sker det som är annorlunda: I stället för att ta till sig textens egentliga budskap väljer man ut ett eller flera ord ur texten, för att använda som ett slags mantra som man läser sakta, om och om igen, tills det leder fram till det meditativa tillståndet. Bibeln används med andra ord som ett verktyg i en meditationsteknik, där den lästa bibeltextens egentliga och verkliga budskap inte längre har någon funktion.
Mystikerna leder vilse med ett inre sökande utan slut.
— Per-Arne Imsen
Madame Guyon, en katolsk 1600-talsmystiker förklarar det här steget i Lectio Divina: “Innehållet i det du läser är inte längre viktigt. Skriften har tjänat sitt syfte … du är inte där för att förstå vad du har läst; snarare läser du för att vända dig från de yttre sakerna till de djupa delarna av ditt väsen.”
Lectio Divina används också i andra religioner. Den före detta franciskanermunken Donnie Yance, säger: “Du behöver inte tillhöra någon speciell religion eller tro för att dra nytta av denna praxis. Lectio Divina passar alla människor i alla religioner; det spelar ingen roll om du läser Bhagavad Gita, Torah eller Koranen.”
Det möjliggör att vid samlingar med deltagare från olika religioner kan var och en meditera med de mantra man har hämtat ur sin egen religions bok. En andlig gemenskap som varken behöver Jesus eller Guds Ord.
Men många kristna vet att det finns rikedomar i Bibeln som den helige Ande lyfter fram när man läser som det står och låter skrift förklara skrift.
Det finns en stor fara med att plocka bibelord ur sitt sammanhang. Det var så djävulen använde Bibeln när han frestade Jesus i öknen. Bibeln ska inte användas som ett medel i något perifert syfte. Ordet har huvudrollen.
Mystikerna leder vilse med ett inre sökande utan slut. Den bästa terapin för själen är att vinna andra människor för Jesus. Det är det som präglar Nya testamentets böneliv. Jesus sa: “Skörden är stor men arbetarna är få. Be därför skördens Herre att han skickar ut arbetare till sin skörd” (Matt 9:37).
I den första församlingen bad man: “Hjälp dina tjänare att frimodigt förkunna ditt ord, genom att du räcker ut din hand och låter helande, tecken och under ske genom din helige tjänare Jesu namn. När de hade bett skakades platsen där de var samlade, och de uppfylldes alla av den helige Ande och förkunnade Guds ord med frimodighet” (Apg 4:29–31).
Jesus kallar på oss: “Lyft blicken och se hur fälten har vitnat till skörd.”
Herren kallar oss tillbaka till det enkla och ursprungliga. Den strategi Jesus gav sina lärjungar gäller också för oss, hans sentida lärjungar. Låt dig inte distraheras. Ordets förkunnelse, den helige Andes kraft och Guds folks uthålliga böner är lika starka och verksamma stridsvapen i dag som de varit genom hela väckelsehistorien, från då till nu.
Per-Arne Imsen skriver i Dagen: Se upp för bönetekniker som leder bort från Jesus – Dagen
Replik 1: Lectio Divina inom svensk retreatrörelse pekar tydligt på Jesus
Replik. Grundat på egen erfarenhet och mångårig och bred kontakt med sammanhang där Lectio Divina tillämpas kan jag frimodigt säga att Jesus alltid har stått i centrum, skriver Lars Furingsten.
Per-Arne Imsen betonar i sin insändare i Dagen den 3 augusti vikten av att vår bön har Jesus i centrum. Det är något jag helhjärtat kan stämma in i. Det är kännetecknet för alla sanna bedjare jag har mött under mitt ganska långa liv med Jesus.
Jag håller också med Imsen om att det finns en risk att Bibeln och bönen missbrukas. Det har jag sett ganska mycket av. Ondskan försöker, som han skriver, ta vara på varje tillfälle att leda oss bort från Jesus.
I sin iver att varna för osunda sätt att läsa Bibeln eller be angriper Imsen Lectio Divina. Uttrycket betyder helt enkelt Andlig läsning och används ofta inom kristen retreatrörelse. Där står det för något helt annat än det Imsen beskriver. Det är ofta praktiskt att sätta ett namn på något, för att inte varje gång behöva förklara vad man menar, men det är samtidigt en risk eftersom andra kan använda det namn man valt för något helt annat.
Att använda bibelord som mantra är något fullständigt främmande.— Lars Furingsten
Jag har under många år arbetat med retreater och känner inte på något sätt igen den bild Imsen ger. I den svenska kristna retreatrörelsen är verkligen Jesus i centrum!
När vi använder begreppet Lectio Divina är det för att betona att bibelordet handlar om Jesu närvaro, relationen till honom och samtalet med honom. Att använda bibelord som mantra är något fullständigt främmande och jag har aldrig stött på ett sådant missbruk.
Att låta bibelordet bli levande i mitt hjärta hjälper mig att flytta fokus från mig själv till Jesus. Han möter mig där jag är oavsett om jag drabbats av prövningar, står inför ett val, behöver ny kraft eller bara vill vara honom nära. Att mötet med Jesus förändrar mycket har jag sett så många gånger i de enskilda samtalen och i mitt eget liv.
Saknar vi ord räcker det att säga namnet Jesus.
— Lars Furingsten
I samtalen försöker vi uppmuntra den vi möter att öppna sig för förtrolig gemenskap med Jesus, att släppa fram sin längtan och hunger efter honom och ta emot honom och hans kärlek. I ett sådant möte får vi ärligt och öppet berätta för honom det som ligger på vårt hjärta och hur vi känner det.
Ingen kan bättre än Jesus möta oss när vi vill klaga eller protestera, men han kan förändra vårt sätt att möta vår livssituation och även förändra den. Saknar vi ord räcker det att säga namnet Jesus. Vi påminner också om att den helige Ande ber med oss, för oss och vill vägleda oss.
Grundat på egen erfarenhet och mångårig och bred kontakt med sammanhang där Lectio Divina tillämpas (oavsett om man använder det namnet eller inte) kan jag frimodigt säga att Jesus alltid har stått i centrum och att jag där sett otaliga bevis på hur människors liv blivit förvandlade.
Lars Furingsten
Lectio Divina inom svensk retreatrörelse pekar tydligt på Jesus – Dagen
Replik 2: Lectio Divina hjälper oss att leva nära Jesus
Replik. Låt inte fördomar eller missförstånd hindra nya upptäckter i Guds ord och gemenskapen, skriver Klas Lindberg.
Per-Arne Imsens betoning på vikten av bön är föredömlig. Men när jag läser om varningen för Lectio Divina i hans debattartikel undrar jag om vi talar om samma sak. Antingen beror det på att Imsen missförstått eller har brist på kunskap om vad Lectio Divina handlar om.
Eftersom Lectio Divina i vår lilla församling varit till så stor glädje vill jag gärna dela med mig av hur vi går tillväga och hur det påverkat gemenskapen.
Först ett litet klargörande: Lectio Divina föddes bland “vanligt folk” i urkyrkan redan på tvåhundratalet. Kyrkan hade blivit alltmer präststyrd medan de vanliga medlemmarnas längtan efter fördjupning i Bibeln negligerades. Lectio Divina betyder “gudomlig läsning” och är framför allt en enkel metod att läsa Bibeln tillsammans, inte i första hand en böneteknik.
Då några yngre medlemmar i församlingen började läsa Bibeln tillsammans efter Lectio Divina-modellen insåg vi att detta kunde bli användbart också som uppföljning till Alpha.
— Klas Lindberg
Uppföljning av Alpha. Jag brottades med frågan: Hur kan vi få tidigare Alphadeltagare att fortsätta in i församlingens liv? Glappet mellan Alphas öppna samtalsatmosfär och vanliga gudstjänster verkade vara för stort för många. Då några yngre medlemmar i församlingen började läsa Bibeln tillsammans efter Lectio Divina-modellen insåg vi att detta kunde bli användbart också som uppföljning till Alpha.
Så här gör vi: Vi möts varje torsdagskväll i kyrkans lokaler till en gemensam måltid. Därefter leder någon i en fri bön om den helige Andes ledning. Texten, som valts innan – ofta ur evangelierna, läses. Alla lyssnar uppmärksamt och var och en får svara på första frågan: Vad i texten fångade din uppmärksamhet? Svaren ska vara korta, bara någon mening. Ingen får buska ut sig eller kommentera de andras inlägg. Kan eller vill man inte svara säger man pass och frågan går vidare.
Då alla fått möjlighet att yttra sig delar vi upp oss i mindre grupper, med max sex deltagare i varje. Samma text läses en gång till och vi frågar: Hur påverkar texten ditt liv? Ett moment av eftertanke och rannsakan uppstår där det blir mer personligt.
Sista frågan efter ytterligare en genomläsning lyder: Vad tar jag med mig från texten i veckan som kommer? Bibelordet ger vägledning i vardagen. Sedan ber vi kort för varandra i smågrupperna och till sist samlas alla igen. Efter några lovsånger tar vi emot Herrens välsignelse. Dessa samlingar där alla varit delaktiga tar cirka 90 minuter.
Hur har Lectio Divina påverkat oss?
- Det har visat sig vara en ypperlig uppföljning av Alpha som hjälper alla att växa i tron och kärleken.
- Bibeln har blivit levande på ett nytt sätt och det är fascinerande att få texten belyst ur så många nya perspektiv.
- Vi lär oss att lyssna på Guds tilltal genom texten.
- Vi lär oss att lyssna på varandra. Alla är viktiga och har något att dela.
- Kärleken till varandra har vuxit.
- Var och en hittar sitt eget språk i bönen och vi har fått enastående bönesvar.
Under mina drygt 42 år som präst och pastor har jag aldrig stött på en mer Jesuscenterad och enkel modell som förlöst sådan kärlek och fördjupning i tron bland kristna som Lectio Divina. Inte minst under pandemin har samlingarna på Zoom varit viktiga.
Lectio Divina förutsätter en ödmjuk och respektfull hållning till alla deltagare. Det som sägs i gruppen stannar där.
Självfallet behöver Lectio Divina kompletteras med gudstjänster och bibelundervisning, men låt inte okunnighet eller fördomar hindra nya upptäckter i Guds ord och i den kristna gemenskapen. Haka inte upp er på namnet, pröva på i stället!
Av
Läs Per-Arnes slutreplik: Blanda inte Kristi evangelium med främmande andlighet
