Hur nyttig är maten vi äter egentligen? På senare tid har det blivit allt vanligare bland oss konsumenter att läsa de finstilta innehållsdeklarationerna på produkterna.

Har livsmedelsindustrins vinstintresse fått gå före omtanken om vår hälsa vid produktionen? Finns det några allergiframkallande eller cancerogena ämnen tillsatta för att ge produkten en bättre smak eller en mer tilltalande färg och konsistens?

Ekologiska och rättvisemärkta varor efterfrågas också mer och mer allt eftersom kunskap och medvetenhet ökar hos konsumenterna.

Livsmedelsverket är en auktoritet på området och har till uppgift att godkänna den nyttiga och förbjuda den giftiga maten. Och ibland blir hela partier indragna för att de innehåller något skadligt ämne.

När det kommer till den kost som serveras i kyrkorna ser vi en liknande medvetenhet växa fram. Många har väckts över behovet av att kolla upp innehållet i det som serveras från predikstolarna. Det är vanliga kristna som har insett behovet av att skaffa sig en större kunskap i Guds Ord. Man har upptäckt att budskapet förändrats över tid och man gör som lärjungarna i Berea: ”De forskade varje dag i Skrifterna för att se om det stämde” (Apg 17:11). Dessa kristna är hungriga på Guds Ord och vill inte ha något annat än den äkta varan. De samlas med sina vänner till bibelstudium och bön och ”står på murarna till landets försvar”. De ”drivs inte med i vart vindkast i läran”, utan står stadigt när trenderna kommer och går.

Men bland livsmedelskonsumenterna finns det också ett annat segment. De är den absoluta motsatsen till den förra gruppen: De bryr sig inte om några varudeklarationer och tänker inte särskilt mycket på vad de äter. De gräver sin grav med tänderna när de äter ”förädlade” produkter med kemiska smakförhöjare som efterliknar och “förbättrar” de riktiga smakerna.

Produkter tillverkas som är populära för att de smakar godare och enligt en testpanel “mera riktigt”. Se bara på det här utslaget på ett smaktest av glass i Aftonbladet: ”Den är sommarens bästa glass!” Testpanelen gav den finaste glassen det sämsta betyget. Det visade sig att den glass som görs som glass ska göras – enbart på originalingredienser som gräddmjölk, ägg, socker och vanilj – förlorade. Vinnare var kemikaliebomberna, de glassar som innehöll mest färgämnen, konsistensgivare, konserveringsmedel och andra kemikalier, samt inblåst luft. ”De smakade som vanilj, jordgubb och päron ska smaka”, enligt testpersonerna. Kemikalierna smakade helt enkelt mycket bättre än originalingredienserna.

Vi har samma situation i kristenheten när det gäller den andliga maten. Många är inte speciellt noga med vad de stoppar i sig. De väljer fritt av det som bjuds ut vid buffé-borden. Och var är profeterna? Det andliga livsmedelsverket verkar delvis vara nedlagt. En del av inspektörerna verkar själva ha blivit matförgiftade. Deras bedömningsförmåga har helt uppenbart blivit nedsatt. “Allt som smakar bra är bra”, säger en del av dem, och ärliga varudeklarationer är det ont om.

Felaktig kost leder till sjukdom, näringsbrist och anemi. Detta kan vi se hos många kristna idag. Många är andligt klena och trötta och andra sover djupt dygnet runt.

Det behövs väckelse! Ut med skräpmaten och in med en rejäl portion av de näringsrika rätterna som serveras av den helige Ande när Guds Ord uppenbaras för oss.

Jesus svarade: “Det står skrivet: Människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun” (Matt 4:4).

Per-Arne Imsen

Detta är en artikel publicerad i inblick