Vi ser framför oss en värld fri från fattigdom, hunger, sjukdom och brist, där allt liv kan frodas. Vi ser en värld fri från rädsla och våld.” Detta låter ju nästan som ett bibelcitat; som en beskrivning av tusenårsriket eller himlen.

Citatet är hämtat från paragraf 7 i Agenda 2030 – ett avtal med 17 globala hållbarhetsmål framtaget av FN. Att få se jorden förvandlas till det paradis den en gång var, innan synden kom in i världen, är naturligtvis en helt fantastisk tanke. En framtidsdröm om en gyllene era av fred, lycka och harmoni, i en perfekt värld utan ondska, förtryck, girighet och själviskhet – vem vill inte ha det?

I agendan kan vi läsa: ”Aldrig tidigare har världens ledare förpliktat sig till gemensamma åtgärder och strävanden över en så bred och allmänpolitisk dagordning.” Man menar också att ”mänsklighetens och vår planets framtid ligger i våra händer”.

Agendan rymmer stora ord och visioner som blandas med nyandliga fenomen som panteism och ”Moder Jord”.

Hur ser vägen fram till den lyckliga världen ut? Agenda 2030 är som en manual för att detaljstyra livet på hela planeten. För att uppnå de väldigt ambitiösa målen behövs en effektiv kontroll så att världsmedborgarna följer planen. Alla måste betala med sin integritet och frihet. En legal identitet kommer att behöva märka både människor och varor. Mänskligheten motiveras för de stora uppoffringar som krävs genom kriser som kommer eller förväntas gå över världen.

Globalisterna lär oss att de mänskliga fri- och rättigheterna successivt måste inskränkas för att avvärja hoten och de katastrofer som ligger några månader bort i tiden. Visionerna hamras in i vårt medvetande med slagord som ”En hållbar utveckling” och ”Det gemensamma goda” och löften att om alla bejakar Agendan kommer drömmen om det nya paradiset att förverkligas. Visst är det väl värt att försaka sina friheter om vi sedan kan få leva i en drömvärld enligt Georg Orwells Oceanien?

En världsregering ses av många som den enda och självklara lösningen på världens problem. ”Världen behöver en mycket starkare global kraft”, sa Carl Bildt för några månader sen. Då var det coronaviruset som var orsaken. Orsakerna har växlat över tid, men målet har alltid varit ett starkt globalt ledarskap.

Påven menar att vi behöver ”en verklig politisk världsmyndighet. Ett ansvarsfullt råd som kan bära det internationella ansvaret och utöva en fullständig auktoritet. Vi tänker på ett utvecklat FN i formen av en världsregering. En global regering som bär hela ansvaret och har rätt kompetens och befogenheter för brottsbekämpning.”

När all makt centraliserats, varje människa räknats, vem kan då säga stopp? I denna värld med allt maktmissbruk, vapenskrammel och alla diktaturer påminns vi ständigt om hur makt tenderar att korrumpera. De historiska exemplen är ofantligt många, som Hitler, Stalin, Mao för att nämna några. Historien visar att när paradisdrömmarna skulle förverkligas blev det ett helvete.

I globalisternas framtidsvision ser vi konturerna av det Bibeln beskriver som den sista tidens världsregering. Ett rike ska uppstå ”som skall uppsluka hela jorden och trampa ner och krossa den” (Dan 7:23).

Allt vackert tal om ett paradis utan omvändelse till Jesus Kristus, allt tal om att besegra ondskan i världen utan den som har besegrat den Onde, allt fredsmäklande som inte inkluderar den sanne Fredsfursten, allt detta är ett uppror startat av Satan, vars redskap den sista tiden är Antikrist.

En perfekt värld är det som kommer när Jesus uppenbarar sig. Maranatha, Herren kommer – Vår Herre kom! (1 Kor.16:22)

Per-Arne Imsen

Detta är en artikel publicerad i inblick