BJÄRKA-SÄBY, HANDLAR DET OM ETT HYRESKONTRAKT?

När det i en församling bildas en grupp med läror som avviker från det församlingen i övrigt står för brukar det betraktas som en splittringsrörelse. I Pingstförsamlingen i Linköping har det under några år vuxit fram en sådan rörelse. Den splittrande gruppens ledare menar att deras nya teologi, liturgi och katolskt österländska mysticism och införande av för församlingen främmande element som helgon, rökelse och ikoner har med Andens enhet att göra. De kallar sin rörelse för ekumenisk. Det borde varit ett renhetskrav hos de som stått för de nya lärorna att de självmant lämnat sin tidigare gemenskap och sökt sig till likasinnade i andra sammanhang. Istället har man, samtidigt som man spridit sina nya läror vegeterat på sitt gamla sammanhang och utnyttjat dess lokaler för sin splittringsverksamhet. Vad är det som har motiverat de nya lärorna? Är det ett närmande till Guds Ord och den nya testamentliga mönsterbilden för församlingen? ”Drick ur den odelade kyrkans källor”, säger rörelsens ledare, Peter Halldorf.Den odelade kyrkans källor handlar om de olika läror som florerade under ett antal århundraden efter den första församlingen och fram till delningen mellan den grekiskt ortodoxa och den romerskt katolska kyrkan på tusentalet. Med andra ord, det dessa kyrkor kallar traditionen. De tillägg, som för det nytestamentliga församlingslivet ofta var och är främmande, obibliska tillägg och villoläror. Det som reformationen och de efterföljande väckelserörelserna bit för bit har rensat ut. Reformationen betraktas av samme ledare som en beklaglig parentes som nu är avslutad. Och ordningen är inte upprättad förrän alla böjt knä för påven. I ett estradsamtal där bland annat den katolske biskopen Anders Arborelius medverkade, sa pingstpastorn Peter Halldorf: ”Det är nödvändigt att böja sin nacke under kyrkan och bejaka Petrusämbetets legitimitet.” (Citat från min bok ”Inga andra gudar”.) ”Jag blir ledsen”, skrev någon angående den nu aviserade uppsägningen, men här handlar det verkligen inte om några känslomässiga frågor. Det handlar om troheten mot Guds Ord. En kamp som genom historien har utkämpats mot just detta som man nu bjuder in. Tiotusentals kristna har genom historien stått emot detta med livet som insats. Både deras bibelöversättningar och kroppar brändes på bål.Det är skamligt att detta har fått förekomma och vegetera i till ursprunget väckelsekristna församlingar under flera år. Vräkningen borde verkställts för länge, länge sen. Från katolskt håll säger man att ”pingstpastor Peter Halldorf har haft och har fortfarande en oöverskådlig betydelse för katolsk (och ortodox) återkomst i vår tid”. Det är genom sina böcker, föredrag och utgivningen av tidskriften Pilgrim han mycket aktivt har medverkat till ”att katolska influenser har nått frikyrkliga sammanhang.” Krister Nordin rapporterar i sin bok från ett besök på Bjärka-Säby där pingstpastorn Peter Halldorf hållit i trådarna i ett antal år. Det är onsdagskväll och man har samlats till gudstjänst i ett mörkt rum längst upp i slottet. ”Luften är tung av rökelse och efter ett tag startar samlingen genom att några deltagare i vita kåpor i procession sakta kommer gående in sjungande mässliknande sånger. Under hela samlingen, vilken varar närmare två timmar, utförs liturgisk växel bön under upprepat utförande av korstecken och andra liturgiska handlingar. Ikoner står uppställda längs väggarna och rökelsekar, från vilka rökelse stiger svängs mot ikonerna med jämna mellan rum under den liturgiska bönen. I samlingen sägs rökelsekaren uttryckligen symbolisera Jungfru Maria och rökelsen sägs uttryckligen symbolisera Jesus Kristus. Som ett inslag i samlingen reser sig en av de närvarande och läser ur en bok berättelsen om något helgon från kyrkans historia.” Låt oss be att de främmande inflytanden som nästlat sig in bland bibeltroende kristna ska bli belysta och prövade inför Guds Ord och att kristna ledare ska få en ny frimodighet att rakryggat stå upp för Ordet och det de tror på, lika trosvisst som Wycliffe och de andra en gång gjorde. Skribent: Per-Arne Imsen

Inlägget är ett svar på den debatt som pågått i kristna dagstidningar efter att ekumeniska kommuniteten sagts upp från Bjärka Säby av Pingstkyrkan i Linköping. Per-Arne Imsen skriver mer om svensk ekumenisk i Inga andra gudar och No other gods. Bilden är inte kopplad till Bjärka Säby.