Slutreplik. Frågar man fem olika utövare hur de tillämpar Lectio Divina, får man fem olika svar. Metoden tycks passa och förena alla andligheter. Men vill Gud verkligen en blandning, skriver Per-Arne Imsen.

På Nya testamentets tid och genom hela väckelsehistorien har kristna predikat Kristus, korsets evangelium och nödvändigheten av omvändelse. Och när människor i tro tagit emot har man rapporterat: “Guds Ord hade mäktig framgång!”

Men i efterapostolisk tid uppstod många nya blandläror som gick under ett kristet namn. Något som nu sker igen. Den danske prästen C. Skovgaard-Petersen (1866–1955) skrev: “Allt flyter i fråga om den sunda läran. Det tycks mig att vi i våra dagar står inför ett liknande fenomen som under den fornkristna kyrkans första århundraden. Då uppstod oräkneliga blandningsformer av Kristi evangelium och alla slags hedniska, populärfilosofiska tankar.”

Det finns frikyrkor, som fötts i andlig sundhet och enkelhet likt den första församlingen, där nu nya främmande element kommer in.
—  Per-Arne Imsen

I dag kan vi höra läror som antingen säger att allt är Kristus eller att det inte i första hand är genom Kristus, utan genom Anden, som förståelsen för “rikedomen i gudsuppenbarelsen” kan komma alla till del. Man erbjuder en andlighet som kan förena hela mänskligheten eftersom “alla har Gud inom sig”.

Det finns frikyrkor, som fötts i andlig sundhet och enkelhet likt den första församlingen, där nu nya främmande element kommer in. Ting som oroliga kristna inte hittar i sin bibel. Avsikten med min debattartikel var att lyfta fram den situationen.

Det finns anledning att varna för att låta parallellverksamheter i evangeliska och karismatiska församlingar växa fram i opposition mot församlingens väckelsekristna linje med läror från utombibliska källor. Håll fast vid den bibliska synen på omvändelse, dop, Andens dop och helgelse.

Det finns alltså skäl att vara uppmärksam på förändrad spiritualitet uttryckt till exempel genom speciella liturgier, ikoner, helgon, bugningar, tidegärd, Lectio Divina, ignatiansk andlighet, speciella kläder, radband, krucifix, gnostiska tankar, symboler, tändande av rökelse och mycket annat som inte finns i mönsterbilden i Nya testamentet.

Det resulterar i två olika slags andlighet, framvuxna från två olika källor: En nytestamentlig andlighet och en efterapostolisk munktradition.

Dalai Lama uttrycker på Tibet.net att katolska munkar måste ha påverkats av de tusen år äldre buddhistiska klostrens andlighet med tanke på de slående likheterna. Han nämner Lectio Divina som ett exempel. I dag är det möjligt att anta buddhistiska meditationstekniker och att vara både katolik och buddhist samtidigt. Något som Dalai Lama lovordar.

Metoden tycks passa och förena alla andligheter. Men vill Gud verkligen en blandning?
—  Per-Arne Imsen

New York-pastorn Timothy Keller säger att om man frågar fem olika utövare hur de tillämpar Lectio Divina, får man fem olika svar. Lars Furingsten och Klas Lindberg, som i var sin replik svarat på min första artikel, beskriver var sin protestantiskt modifierad modell.

Buddhister använder Lectio Divina för att lyssna till Buddhas ord. Bland muslimer sägs Koranen bli levande genom Lectio Divina. En naturalist vittnar om hur Lectio Divina hjälper henne att i sitt inre lyssna till Moder Jord. Metoden tycks passa och förena alla andligheter. Men vill Gud verkligen en blandning?

Det är katolikers och protestanters olika synsätt på Bibeln som utgör grundproblemet. Det går inte att bygga hus tillsammans om man har två helt olika ritningar. Det blir kaos och förvirring i byggarbetet. Under parollen “kristen enhet” har denna spiritualitet sedan spridits i Skandinavien och skapat splittring där den dragit fram.

Det har alltid pågått en kamp för att bevara den sunda läran. Ända från urkristen tid. Judas manar oss därför att “fortsätta kämpa för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga.”

Per-Arne Imsen

Denna artikel är en slutreplik publicerad i Dagen: Blanda inte Kristi evangelium med främmande andlighet – Dagen

Läs tidigare artiklar här