Och Jesus bad ”att de alla ska vara ett.” (Joh 17:21). Jesus specificerar också vilka ”de alla” är som han ber till Fadern för. ”De människor som du tog ut ur världen… de har hållit fast vid ditt ord… Jag ber för dem. Jag ber inte för världen utan för dem som du har gett mig.” (Joh 17:6-9). Kännetecknen var: de har tagits ut ur världen och de håller fast vid Guds Ord. Jesus säger också: ”Den som har mina bud och håller fast vid dem är den som älskar mig.” (Joh 14:21).

När man hör den nya ekumenikens representanter är det inte Guds Ord som det hänvisas till, utan man möts av slogans och bilder och ofta motsägelsefulla filosofier som används för att omforma vårt tänkande. ”Ekumeniska” är ett språk som tycks ha visst släktskap med Georg Orwells ”Nyspråk” där den bakomliggande filosofin kallas dubbeltänk. Den innebär att man måste kunna hålla två totalt motsägande påståenden i huvudet samtidigt och acceptera båda som sanna. Eller att veta att någonting är sant men ändå bejaka att dess absoluta motsats också är sanning. I den ekumeniska världen återkommer uttryck som exempelvis dessa: Att man blir mer av sig själv i mötet med någon annans kyrkotradition, man förnyar och reformerar sin kyrka, man hör vad anden säger genom att lyssna på andra i någon annan tradition. Eller man har vandringen som mål samtidigt som man har full sakramental gemenskap som mål.

Detta är bara några exempel.

Strategin i den receptiva ekumeniken är att representanter från olika kyrkotraditioner ska mötas och lära sig älska varandras traditioner. Här handlar det inte om ett gemensamt sökande i Guds Ord för att där finna Vägen och Sanningen. Det kanske inte är så konstigt eftersom denna rörelse drivs av katolska teologer som just betonar vikten av traditionen.

I den ekumeniska visionen att bilda en så bred bas för mänsklig gemenskap som möjligt kan man se något som Bibeln varnar för. Den insikten var tydligare i tidigare generationer av bibeltroende kristna.

Så här skrev Lewi Pethrus inför det historiska ”Ekumeniska Mötet i Stockholm” år 1925:

”Det skall uppstå en stor religiös makt i den yttersta tiden, som skall stå som en stor religiös världsmakt vid sidan av den stora politiska världsmakten! En dansk dagstidning skrev om det här i veckan, att det ekumeniska mötet och den organisation, som kommer att uppstå ur den, blir på det religiösa området, vad Nationernas förbund (förlagan till FN) är på det politiska. Det är alldeles riktigt uppfattat. Det är vad Bibeln säger skall ske. Och en dag skall Kyrkan, denna stora religiösa federation i världen, bli en språngbräda för Antikrist. Den kommer att vara en plattform för vad Skriften kallar ”det andra vilddjuret” eller ”den falska profeten” (Upp.13)”.

Andens enhet byggs inte på obibliska kyrkotraditioner. Den är inte summan av olika traditioner och kulturer. Den är något helt annat: en Gudsrikes-kultur byggd på Ordet grund.

Jesus klagar över fariseerna att de ”överger Guds bud och håller sig till människors stadgar.” Han sade också till dem: ”Ni upphäver skickligt Guds bud för att upprätthålla era egna stadgar.” (Mark.7:8-9).

Målet för den enhet som Bibeln talar om handlar inte om att samla människor av olika tro och traditioner, utan den är en enhet för dem som underordnar sig Guds Ord och omvänder sig från allt främmande och obibliskt. Den är ett församlande till Jesus Kristus som visar sig i det att man älskar Honom, Hans Ord och varandra. Allt annat är antikrists ande. Paulus skriver om enhetens slutmål att Gud ”har låtit oss få veta sin viljas hemlighet enligt det beslut han har fattat i Kristus, den plan som skulle genomföras när tiden var inne: att sammanfatta allt i himlen och på jorden i Kristus.” (Ef.1:9-10).

Kom ihåg att när Gud har en plan har Djävulen alltid en kopia för att förvilla och dra oss bort från Sanningen.