Herdeansvar i Guds församling innebär inte att ”lyssna till många röster”. Ansvarsfulla herdar sätter inte upp fingret i luften för att känna vartåt det blåser. De lyssnar till Överherdens röst. De söker Andens uppenbarelse i Guds Ord för att ge vidare till folket.

I Hesekiel 44:23 står det att prästerna “ska lära mitt folk att skilja mellan heligt och oheligt och undervisa dem om skillnaden mellan orent och rent”.

Omröstningen är nu klar. 57 procent anser att en biblisk och en obiblisk äktenskapssyn ska samexistera i församlingen “för att hålla ihop församlingen”. Men detta handlar inte bara om en ohelig allians. Guds Ord kan inte samexistera med en antikristlig kultur, lika lite som sanning och lögn kan stå tillsammans. Om ljus och mörker blandas så är det inte ljus längre.

Ibland hävdas det att vi måste följa med i utvecklingen. Men vår kallelse är inte att följa en kultur i utförsbacken mot sin totala upplösning. En förruttnelseprocess är ju helt visst en utveckling. Men vår kallelse är att vara ”salt i förruttnelsen” och ”ljus i mörkret”.

Det är en helt horribel situation att en församling ska rösta om den ska följa Guds Ord och det som varit ledstjärna för Guds folk i tusentals år, eller om den ska följa en dekadent modefilosofi som för tillfället utgör den samtida kulturens majoritetsuppfattning. Om det inte är Guds Ord som är utslagsgivande är det väl inte heller hans församling längre? Den är på sin höjd statens eller kulturens förlängda arm i religiösa frågor.

Paulus skriver: ”Bedra inte er själva! Varken sexuellt omoraliska eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller som låter sig utnyttjas för sådant, varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare ska ärva Guds rike. Sådana har några av er varit. Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande” (1 Kor 6:9-11).

Vem är huvud i Guds församling? Demokrati innebär att all makt utgår från folket. Men Guds församling är ingen demokrati. Den är en teokrati. Kristus är församlingens huvud och hans ord är dess mönsterbild.

Församlingen i Laodicea framstår i bibeln som ett varnande exempel. Det är ingen tillfällighet att namnet Laodicea är sammansatt av två ord: ”folk” och ”styra” eller ”döma”. Församlingen i det ”folkstyrda” Laodicea hade uppenbarligen lämnat Jesus Kristus utanför. Han säger till församlingen: ”Se, jag står vid dörren och knackar. Om någon hör min röst och öppnar dörren, ska jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig” (Upp 3:20).

Har Jesus stängts ute? Har församlingarna lyssnat till många röster, men vägrat att lyssna på hans röst? Är han bortröstad?

Församlingar och församlingsledningar i Sverige idag bör ta allvarlig varning av både bibliska och samtida exempel på avfall.