”Må inget förleda dig”
Kärlek kan aldrig vara fel”, kan vi ibland höra någon säga. Men hur sant är det? Det är alltid viktigt att noga definiera vad vi menar med våra ord, sa en gammal filosof en gång.
ch när det gäller ordet kärlek blir det extra viktigt. Det finns få ord som betyder så många olika saker. Det kan betyda allt från den rena utgivande gudomliga kärleken till en pervers egoism och omoral. I grekiskan används minst tre ord för att beskriva kärlek. Orden är filos, eros och agape. Filos hittar vi i ordet filantropi som betyder välgörenhet. Eros hittar vi i ordet erotik, som handlar om sexuell kärlek. Agape handlar om den utgivande kärleken, ofta en beskrivning av Guds kärlek. Första Johannesbrevet 4:16 säger att Gud är kärlek och använder ordet agape. Bibeln ger många exempel på hur den kärleken uttrycker sig. ”Gud bevisar sin kärlek, agape, till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.” Och resultatet hos den som omvänt sig blir: ”Guds kärlek, agape, är utgjuten i våra hjärtan” (Rom. 5:5, 8) Johannes skriver: ”Om vi älskar varandra, förblir Gud i oss och hans kärlek, agape, har nått sitt mål i oss.” (1 Joh.4:12)
Men Bibeln varnar också för en perverterad kärlek. Något som på ett speciellt sätt ska känneteckna den sista tiden. Paulus skriver: ”I de sista dagarna blir det svåra tider. Människorna kommer att vara egenkära, pengakära. De kommer att älska njutning mer än Gud.” (2 Tim. 3:1) Paulus fortsätter: ”Kärlek till pengar är en rot till allt ont. I sitt begär efter pengar har vissa kommit bort från tron och vållat sig själva mycket lidande. Men du gudsman, håll dig borta från sådant!” (1 Tim. 6:10) Djävulen söker ständigt fresta oss att vända vår kärlek bort från vår Skapare och när han lyckats kallar Bibeln det för avgudadyrkan. Paulus ger några exempel i Kolosserbrevet 3: ”Sexuell omoral och girigheten är avgudadyrkan.”
I Bibeln varnar Herrens profeter hundratals gånger för avgudadyrkan och vad den gör med våra hjärtan. John Calvin sa att ”människohjärtat är en avgudafabrik”.
I Romarbrevet 1 beskrivs en nedåtgående spiral som börjar med att människor som hade kunskap om Gud prisade ”honom inte som Gud eller tackade honom, utan de förblindades av sina falska föreställningar så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. De påstod att de var visa, men de blev dårar. De satte inte värde på kunskapen om Gud”. Här handlar det inte om människor som i sin okunnighet är bortvända från Gud, utan om dem som trots sin kunskap vänder sig bort. De ”bytte ut den odödlige Gudens härlighet. De bytte ut Guds sanning mot lögnen och dyrkade och tjänade det skapade i stället för Skaparen. Som en konsekvens av avfallet utlämnades de åt sina ”hjärtans begär så att de orenade och förnedrade sina kroppar med varandra. Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det som är onaturligt. På samma sätt lämnade männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra.” Ett homosexualiserat samhälle är en tydlig markör; där samkönade förhållanden fått en högre status än äktenskapet mellan man och kvinna tydliggörs att en kultur står inför sin nedgång och sitt fall.
Mörkret är aldrig så kompakt som hos människor, eller en kultur, eller även en församling, som trots sin kunskap vänder sig bort från Guds uppenbara vilja. Det är en stor skillnad mellan dem som av okunnighet om Gud är bortvända från honom och de som trots sin kunskap vänder sig bort. Det sistnämnda leder till förhärdelse. Bibeln talar om de som ”inte tog emot kärleken till sanningen” och hur de förblindades av villfarelsens makt så de trodde på lögnen. (2 Tess. 2) Men i den stora gruppen av västerländska kristna är troligen kärleken till pengar och det materiella, en allvarligare fara. Må varken Mammon, eller någon eller något annat, förleda oss och dra oss bort från ”den uppriktiga troheten mot Jesus Kristus.”
Per-Arne Imsen
