Det gamla förbundet och det nya förbundet, som Bibeln beskriver, hänger ihop in i minsta detalj. Översteprästens tjänst i templet, som är en viktig del av det gamla förbundet, ger en bild på hur vi ska utföra vår tjänst för Gud idag. Detta är ett bibelstudium av Ove Marcelind om betydelsen i Översteprästens tjänst. När du studerar Guds ord kommer du att upptäcka Bibelns äkthet och Guds perfekta frälsningsplan. Det finns också en video i slutet där Ove går igenom ämnet, även om texten här tar med många fler detaljer. Scrolla ner till slutet för att komma till videon.
Översteprästens tjänst i templet
5 Ni ska iaktta vad som hör till skötseln av helgedomen och altaret, för att inte vrede åter ska komma över Israels barn.
6 Det är jag som har utvalt era bröder leviterna bland Israels barn. De är en gåva åt er, givna åt Herren till att förrätta tjänsten vid uppenbarelsetältet.
7 Men du och dina söner med dig ska sköta vad som hör till ert prästämbete, i allt som avser altaret och det som är innanför förhänget. Så ska ni göra tjänst. Jag ger er prästämbetet som en gåva. Om en obehörig inkräktar på det ska han dödas.”
Fjärde mosebok 18:5-7 SFB151 Varje överstepräst blir utsedd bland människor och insatt för människors skull, för att göra tjänst inför Gud och bära fram gåvor och offer för deras synder.
2 Han kan ha medkänsla med dem som är okunniga och vilsna, eftersom han själv är svag
3 och därför måste bära fram synd- offer både för folket och för sig själv.
4 Ingen tar sig denna värdighet, utan man blir kallad av Gud liksom Aron blev det.
5 Så var det också med Kristus. Han tog sig inte värdigheten som överstepräst, utan fick den av honom som sade: Du är min Son, jag har fött dig i dag.
6 Han säger också på ett annat ställe: Du är präst för evigt, på samma sätt som Melkisedek.
Hebreerbrevet 5:1-6
Varje dag var det 50 präster i tjänst i templet. På morgonen delades de in i två grupper och tände facklor på den yttre förgården. När detta var gjort marscherade de två grupperna i två rader in i det heliga där uppgifterna fördelades genom lottning. Detta gjorde att man kunde undvika favorisering eller att egot tog över när det gällde utväljandet av vem som skulle göra vad. Den präst som lotten fallit på rörde om i kolet så att det syntes flammor, för elden fick aldrig slockna på altaret. Så kastades lotten på nytt som utvalde de två präster som skulle utföra dagens offer samt trimma vekarna på ljusstaken och fylla på ny olja. Dessa präster skulle också förbereda altaret för rökelsen. En präst kunde bara utföra denna uppgift en gång i livet. Efter det sades han vara rik och någon annan präst fick hoppas på att bli utvald att bära fram rökelsen. Innan en präst fick denna ynnest så bad han och bekände sina synder. Zakarias var en av dessa präster och trots att han var 60 år gammal så hade lotten ännu inte fallit på honom att bära fram rökelsen.
Varje överstepräst var också i tjänst två gånger om året och blev aldrig pensionerade, mer än om de hade fått en skada. När prästen blev vald så skulle han i sin tur utse två hjälpare som skulle bistå honom i tjänsten. Den förste hjälparen skulle ta bort det som var kvar på altaret av rökelse från föregående dags aftonoffer, när han gjort det avlägsnade han sig baklänges under bön från altaret. Nu trädde den andre hjälparen fram och spred ut ny kol som tagits från morgonens brännoffer, även han avlägsnade sig genom att gå baklänges bort från altaret. Nu stod prästen ensam kvar vid altaret som upplystes av den sjuarmade ljusstaken. Kolen lyste röda på rökelsealtaret som stod i närheten av ingången till det allra heligaste. Till höger om honom fanns bordet med skådebröden och till vänster den gyllene sjuarmade ljusstaken. På en given signal gick han fram och spred ut rökelsen på altaret. De övriga prästerna och folket hade i vördnad dragit sig tillbaka till den yttre förgården, där de såg hur ett moln av rökelse steg upp över det heliga. När de såg detta prisade och lovade de Gud. Bibeln säger att rökelsen är de heligas böner som samlas i guldskålar och allt detta talar om hur vi frambär lovets offer som är en frukt av läppar som prisar hans namn. Om dessa människor i Gamla Testamentet kunde prisa Gud på bara en förebild borde vi som ser, och får leva i, den verkligheten kunna göra det i ännu större utsträckning.
Offerlammet
På morgonen inspekterades också det första lammet. Det fick inte ha någon fläck eller lyte utan skulle vara helt friskt. Så gjordes det i ordning för att offras. Det lades på norra sidan av altaret med ansiktet åt väster på samma sätt som traditionen sa att Isak hade bundits och lagts. När detta var gjort öppnades porten till förgården för folket. När lammet offrades så var det inför ögonen på folket och alla präster som stod på östra sidan om altaret och stänkte lammets blod från en guldskål på två sidor om altaret. Det var två lamm som dagligen offrades. Det första lammet offrades vid tiden för morgonoffret, samma tid som Jesus hängdes på korset. Det andra lammet skulle offras när det började skymma. Genom att Gud lät ett mörker sänka sig ner över landet i samband med att Jesus dog så dog Jesus också i skymningen, det vill säga vid den tid då aftonoffret skulle bäras fram.
Överstepräst som Melkisedek
Översteprästen är en bild på Kristus och Hebreebrevet säger att Jesus var präst i likhet med Melkisedek, som var både präst och konung i samma ämbete. Jesus är också likt Melikisedek utan begynnelse och utan slut. Ingen efterträdde Melkisedek och ingen kommer att efterträda Jesus.
JESUS SOM ÖVERSTEPRÄST
Jag vill peka på några detaljer som utmärker översteprästens tjänst och som också handlar om församlingen. Uppenbarelseboken 5:10 säger om oss, att han har gjort oss till ett kungarike och till präster åt vår Gud.
Översteprästen måste vara människa
Först och främst skulle översteprästen utväljas ur Levi stam. Det talar om att Gud inte kunde välja någon av ärkeänglarna, Seraferna eller andra himlaväsen men den som skulle lösa ut oss, måste utväljas bland människor och i utvärtes mått måste han, som det står, vara en människa. Därför var Jesus också i alla avseenden en människa och hade inga andra fördelar än de som också är tillgängliga för oss. Det är värt att notera att försoningsdräkten som prästen bar, då han gick in med blodet i det allra heligaste, inte skulle vara av ull eller silke eller något annat material från djurriket, utan av lin som precis som människan kom från jorden. Vi ser också den mänskliga och den gudomliga delen av Jesus i altaret som dels var gjort av akaciaträ som talar om den mänskliga naturen men det var överdraget av guld som talar om den gudomliga naturen.
En överstepräst som kan känna medlidande
Eftersom Jesus varit människa så kan han som vår överstepräst som det står i Bibeln också känna medlidande med våra svagheter. Ingen mänsklig känsla är främmande för Jesus. Faktum är att Jesus upplevde smärta ännu starkare än vi gör, för när vi upplever smärta så finns det en mekanism som gör att när smärtan når en viss nivå så antingen svimmar vi, eller går in i ett chocktillstånd så att smärtan försvinner. Jesus upplevde också prövningar starkare än vi gör för när vi prövas så har Gud alltid berett en utväg. 1 Korintierbrevet 10:13 säger att våra prövningar aldrig är övermänskliga: Ingen annan frestelse har drabbat er än vad människor får möta. Och Gud är trofast, han ska inte tillåta att ni frestas över er förmåga. Samtidigt med frestelsen kommer han också att ge en utväg, så att ni kan härda ut. Gud är trofast och skall inte låta oss prövas över vår förmåga. Det finns ett stopp på prövningen, och ingen av oss har stått emot till blods. Men när det gäller Jesus fanns det ingen avstängningsknapp. När han prövades var det så intensivt att hans svett blev till blodsdroppar. När han frestades fanns det ingen som vänligt klappade honom på axeln och tröstade. Tvärtom så somnade hans närmaste medarbetare. Det fanns inga mänskliga utvägar, Jesus måste bara överlämna sig som lammet på offeraltaret.
Jesus gick igenom saker, som de flesta av oss aldrig kommer i närheten av. Ett lidande som vi inte ens kan föreställa oss. Så jag säger det igen, vi har inte en överstepräst som inte kan känna medlidande. Det innebär att när vi kommer till honom med våra problem, då kommer vi till en som förstår oss fullständigt. Vad vi än kommer till honom med, så kan han säga. Jag vet! Jag har varit där, jag förstår, jag har upplevt det. Han känner våra svagheter och vet vad för ett verk vi är. Därför står det i Hebreerbrevet 12:3: Tänk på honom som fick utstå sådan fiendskap från syndare, så att ni inte tröttnar och tappar modet.
EN NÄRA RELATION TILL EN EXTREMT HELIG GUD
Översteprästens stora uppgift skedde en gång om året på försoningsdagen, men Jesus är inte en överstepräst som dyker upp en gång om året. Han är inte långt borta och gömmer sig i en avlägsen himmel utan han är nära alla som av hjärtat ropar till honom. Han är mitt ibland oss. Ja han bor i våra hjärtan genom tron.
För de judar som Hebréerbrevet skickades till, och som hörde och läste det här för första gången, så måste det ha varit fullständigt revolutionerande. Därför att för dem, var Gud så långt borta, att han knappt var inom räckhåll och var han det så var han framför allt det för den judiske mannen. Hedningen var definitivt helt utestängd.
I judens värld hade Gud ingen aning om vad det innebar att vara människa och han hade överhuvudtaget inga mänskliga känslor. En Gud så helig att man inte ens kunde uttala hans namn och det skrevs med bara konsonanterna. Hela gamla testamentet handlade om att hålla sig på avstånd från honom och inte komma för nära. Vid Sinai berg var budskapet tydligt: Håll avstånd! Till och med om ett djur kom nära så skulle det dö. Allt skedde på distans utom vid något enstaka tillfälle om då Moses gömd i klippan fick se Gud på ryggen.
Även grekerna hade denna distans till Gud. Den dominerande filosofin i Grekland var de så kallade Stoikerna som trodde att den främsta egenskapen hos Gud var ”apitea” dvs. apati. En ”jag bryr mig inte attityd”. De menade att Gud varken kunde känna glädje eller sorg för han hade inga känslor.
Epikureerna, också i Grekland, menade att Gud levde i ett så kallat ”intermundia”, i ett utrymme mellan två världar. Någonstans mellan den andliga och den fysiska världen. Men Gud brydde sig inte om någon av dessa världar Så när dessa människor fick höra, att vi som var långt borta genom hans blod har fått komma nära, då var det inget annat än sensationellt. Den Gud som bor i ett ljus dit ingen kan komma, som skapat hela universum och upprätthåller allt med sin högra hand har gjort det möjligt att uppleva en personlig relation till honom.
Vi behöver ingen annan jordisk mellanhand, men vi har allesammans direkt tillgång till tronen genom den nya och levande väg Jesus som vår överstepräst har banat för oss genom sin kropp.
Jesus som vår mönsterbild och vår domare
Genom att Jesus varit frestad i allt, men ändå är utan synd så är Jesus den store översteprästen som är expert på hur vi också skall fullborda vår kallelse som präster. Om du skulle opereras och byta hjärta, vilken doktor skulle du då välja? En nybörjare eller en erfaren kirurg, som vet vad han gör? Det fantastiska är att när det gäller den andliga hjärttransplantationen så kan vi komma till en som kan sin sak. Om du skulle dömas i en rättegång, skulle du då vilja dömas av korrupta eller kriminella, eller av en rättfärdig domare, som var kvalificerad att döma? Kung David visste vem han ville ha som domare därför sa han: I människohänder vill jag inte falla. För hur vi än dömer kommer vi som människor aldrig att döma rättvist. Den ende som kan döma rättvist är en som själv gått igenom samma prövningar och frestelser som den som skall dömas har gjort. Bara han kan göra en rättvis värdering. Bara den som är syndfri kan mäta och väga syndaren.
Översteprästens uppgift var försoning
Översteprästens stora uppgift och ämbete var försoning, det vill säga att försona folket med Gud, genom det offer han bar fram. Gud har också gett dig och mig som präster, försoningens ämbete, som framför allt handlar om att vi lever i försoning med våra medmänniskor. För som Johannes säger, om vi inte kan älska varandra som vi har sett hur skall vi då kunna älska Gud som vi inte har sett? Det är kärleken som är stämpeln i passet till himlen.
Ett bättre förbund
Hebreerbrevet 8 talar om att Jesus är överstepräst för ett nytt och bättre förbund som vilar på bättre löften. På vilket sätt är det nya förbundet bättre? Jo, det har en bättre administratör än Moses. Det vilar på bättre löften. Det vilar på ett bättre offer och vi ser fram emot ett bättre land.
5 De gör tjänst i en helgedom som är en kopia och skuggbild av den himmelska helgedomen, så som Mose fick höra när han skulle bygga tabernaklet: Se till att du gör allt efter den mönsterbild som du har fått se på berget.
6 Men nu har Kristus ett högre prästämbete, liksom han också är medlare för ett bättre förbund som är grundat på bättre löften.
7 För om det första förbundet hade varit utan brist, skulle det inte behövas ett andra.
8 Men Gud förebrår dem när han säger: Se, dagar ska komma, säger Herren, då jag ska sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus,
9 inte som det förbund jag slöt med deras fäder den dag jag tog deras hand och förde dem ut ur Egyptens land, för de blev inte kvar i förbundet med mig, så jag brydde mig inte om dem, säger Herren.
10 Nej, detta är det förbund som jag efter denna tid ska sluta med Israels hus, säger Herren: Jag ska lägga mina lagar i deras sinne och skriva dem i deras hjärtan. Jag ska vara deras Gud, och de ska vara mitt folk.
11 Då ska ingen mer behöva undervisa sin landsman, ingen sin broder och säga: ”Lär känna Herren!” Alla kommer att känna mig, från den minste av dem till den störste,
12 för jag ska i nåd förlåta deras missgärningar och aldrig mer minnas deras synder.
Hebreerbrevet 8:5-12
I det förra förbundet var det två parter som skulle hålla förbundet. När Israels folk som den ena parten inte kunde hålla eller leva upp till förbundet så fick Aron ställa sig som en medlare mellan Gud och folket och Moses var beredd att ge sitt liv för folket. Men hade han gjort det så hade han bara kunnat göra det en gång. Men när Gud slöt förbundet med Abraham som pekade fram mot det nya förbundet, så lät han Abraham falla i en djup sömn och så gick han själv som en eld mellan köttstyckena och bekräftade själv förbundet. Det talar om att det nya förbundet inte hänger på oss och våra kvalifikationer, vad vi kan klara, men Gud själv står som garant för att förbundet skall upprätthållas. Han själv ansvarar för den rening vi behöver för att kunna leva i det nya förbundet.
När översteprästen hade utfört sin uppgift med att stänka blodet på nådastolen i det allra heligaste så måste han efter att ha slutfört sitt uppdrag gå ut. Om prästen hade stannat i det allra heligaste över den begränsade tiden så hade han dött. Han kunde inte vara i Guds närvaro utan nytt blod. Översteprästen var helt enkelt i tidsnöd. Därför fanns det ingen stol att sitta på i det allra heligaste, för översteprästen i det jordiska templet blev aldrig någonsin färdig. Men när Jesus framburit sitt offer så står det att han satte sig ner, som vår överstepräst.
Inga fler offer behövs
Sedan templets förstöring år 70 så har det inte offrats ett enda djur bland judarna och de kan inte helt ens förklara varför, men vi vet varför. Nämligen för att när Jesus som vår överstepräst framburit sitt offer, då behövdes inga fler offer. När Jesus kom med sitt blod var han inte i tidsnöd, men då kunde han sätta sig ner. Försoningen var slutförd, det fanns inget mer offer att frambära så för eviga tider, det var fullbordat och därför sitter han nu på högra sidan om Guds tron. Hebreerbrevet 7:26 säger att ”det var en sådan överstepräst som vi behövde, en som är helig, oskyldig, obefläckad, skild från syndare och upphöjd över himlarna.” Därför måste vi också ta vara på denna frälsning för om vi inte gör det finns det som sagt inget annat offer som kan rädda oss.
Präster lever inte för sig själva
Vi ser att prästen levde inte bara för sig själv men att hans liv hade ett enormt inflytande på folket. Prästen och kungen var de som satte standarden. Ingen av oss lever heller för sig själv utan vare sig vi är medvetna om det eller inte så påverkar våra liv också omgivningen i den ena eller andra riktningen. När Guds församling inte tar Guds ord på allvar, lever i försoning och fullgör vår uppgift som hans präster i hans kungarike, så leder det till att världen förlorar respekten för församlingen och vi utövar inte längre någon påverkan. Saltet mister helt enkelt sin sälta, ljusstaken flyttas och härligheten försvinner. Det är du och jag som vanliga människor som representerar Guds rike som nya testamentets präster och som är kallade att göra skillnad och vara ett tydligt alternativ. Därför måste domen börja på Guds hu, det vill säga på oss som präster. Det kan aldrig förvänta att syndare skall stifta lagar som stämmer med Guds ord. Därför står det: Först och främst måste man som det står gå tillrätta med prästen. Då menar jag dig och mig som det andliga prästadömet. I stället för att be om att samhället skall förändras bör vi be om att bli fyllda med den Helige Ande så att vi kan åstadkomma förändring och som det står om de första kristna i Apostlagärningarna att de vände upp och ner på hela världen.
Högre krav på präster i båda förbund
Jeremia 48:10 säger ”Förbannad är den som utför Herrens verk försumligt, förbannad är den som tvekar att bloda ner sitt svärd.” Detta talar om det ansvar du och jag har i den andliga striden. Det som sker i den fysiska världen påverkas av det som sker i den andliga världen där du och jag som Guds präster strider med de andliga vapnen.
Innan prästen skulle förrätta sin tjänst så måste han först badas och tvättas. Renheten och syndfriheten uppenbaras också i översteprästen på det sätt att han inte fick vara blind eller lam eller ha något annat lyte. Det är något som talar om Jesu fullkomlighet. Han var utan synd och svek fanns inte i hans mun. Det är denna renhet som prästens linnedräkt också talar om. På detta sätt är han också den måttstock som vi som hans kropp strävar efter. Vi sänker inte ribban, utan vi strävar efter att på allt sätt bli honom lika. 1 Petrusbrevet 2:21 säger ”Till detta är ni kallade, Kristus led i ert ställe och efterlämnade ett exempel åt er, för att ni skall följa i hans fotspår.”
Översteprästen hade också betydligt högre krav på sig än den vanlige Israelen som till exempel kunde skilja sig och gifta om sig med vem han ville. Vilket inte översteprästen kunde. Anledningen till att Gud var så noga med alla detaljer när det gällde översteprästen var att hans främsta uppgift var att representera folket inför Gud och därför måste han som sagt, först badas så att han blev ren.
När prästen badats, så skulle han smörjas med olja. Det handlade om flera liter olja som rann ner från hans huvud och ner över linningen på hans dräkt och ner på fötterna. Det gjorde att då översteprästen gick över golvet i templet, så behövde man inte ens se honom för genom den välluktande smörjelseolja som hällts över honom så spred han en underbar väldoft när han rörde sig och man kunde se hans oljedränkta fotspår över golvet. Så är det också när den levande församlingen börjar att röra sig, då känner man hur Kristi väldoft sprider sig. Har du kvar dit andliga luktsinne så känner du den himmelska doften när översteprästen är på ingång. Nardusoljan från himlen flyter och det är framför allt glädjens olja, en glädje och som gör att vi oavsett omständigheter kan fröjda oss och jubla i Den helige ande. Psaltaren 132:16 säger ”Deras präster skall jag klä i frälsning och deras trogna skall jubla högt.”
Prästen måste ha kunskap om sitt uppdrag
Översteprästen måste också ha kunskap om sitt uppdrag. Vad han skulle ha på sig, hur han skulle uppföra sig och vad det var han skulle göra när det gäller de olika detaljerna i sin tjänst. Jesus visste också vem han var och vad han skulle göra och gjorde ingenting som han inte såg sin far göra. Genom att Den helige ande uppenbarar Guds ord vill han också ge oss kunskap och leda oss i vardagen så att vi kan göra hans gärningar som har sänt oss. För att kunna utföra det himmelska uppdraget behöver vi också som prästen helgas och avskiljas. Gud vill kalla oss, rena oss, smörja oss, beröra oss och låta oss tjäna honom som präster i det levande templet.
– Trimmade vekar
En av prästens uppgifter var att morgon och kväll trimma och klippa vekarna på ljusen som brann i templets oljelampor, detta för att inte ljusen skulle sota och ryka eller kanske till och med slockna. På samma sätt har vi också en uppgift att med ordets svärd hålla efter köttet. När köttet har trimmats då blir det mindre rök och mera eld. Bibeln talar om att Guds lampa inte fick slockna i templet, ljusstaken måste hållas brinnande dag och natt. När lampan slocknade på prästen Elis tid så försvann också Guds härlighet från templet. Det värsta som kan hända en församling är att ljusstaken flyttas och Guds härlighet försvinner, då blir det nämligen mörkt och det finns inte längre något som skiljer församlingen från vilken förening som helst. Den enda skillnaden är att det också är lite religiös verksamhet i församlingen.
– Nytt bröd
Varje vecka skulle prästen även baka nytt bröd som sattes fram på ett bord som så kallade skådebröd. Som Nya testamentets präster är det också vår uppgift att servera det himmelska brödet, det vill säga lyfta fram Jesus som säger om sig själv att: Jag är det levande brödet som kommer ner från himlen och om någon äter av det brödet så skall han aldrig någonsin dö. Men det fanns också ett annat bröd, manna från öknen som ingen såg, för det fanns i arken i det allra heligaste. Detta bröd talar om det bröd vi kan läsa om i Uppenbarelseboken 2:17 där det står men åt dem som vinner seger skall jag ge av det fördolda mannat. Det finns en uppenbarelse i ordet för den som verkligen söker. Om du vill komma till Jesus och säga förklara för mig Herre, så kommer han att uppenbara de fördolda skatterna och de gömda rikedomarna. Plötsligt blir det som verkade så svårt, glasklart och enkelt.
Nådens tron i rätt tid
Genom Jesu offer kan vi med full frimodighet komma fram till nådens tron, för att få hjälp och barmhärtighet i rätt tid. Genom sitt blod har han förvandlat domens tron till nådens tron. Han har brutit ner skiljemuren. Förlåten är öppnad och vägen till Gud är fri. Det människan behövde var inte rättvisa, utan vi behövde nåd. Hebreerbrevet 10:19 säger ”Bröder, i kraft av Jesu blod kan vi därför frimodigt gå in i det allra heligaste, på den nya och levande väg som han har öppnat åt oss genom förhänget, det vill säga sin kropp. Vi har en stor överstepräst över Guds hus.” Hur skulle vi kunna vända ryggen åt en sådan överstepräst och gå vår egen väg? Nej vi vill komma till nådens tron för att få hjälp och barmhärtighet i rätt tid. Vad innebär det att finna nåd i rätt tid? Jo vi måste finna denna nåd innan tiden är ute. Vi måste söka Gud innan vårt hjärta är hårt och Guds ”idag” är över.
Frälsningens hjälm
I Sakarjas tredje kapitel kan vi läsa om hur översteprästen Josua var klädd i orena kläder. Men han fick göra ett ombyte och blev klädd i högtidskläder och så fick han höra hur Herren tagit hans missgärning ifrån honom och han fick en ren turban på sitt huvud och så fick han höra. Om du vandrar på mina vägar och håller mina befallningar, så skall du få styra över mitt hus och vakta mina förgårdar. Kallelsen börjar alltid med rening. En rening som börjar i våra tankar, och i våra huvuden som turbanen vill skydda. Det som Paulus också kallar frälsningens hjälm. Guldplattan på huvudbindeln med inskriptionen helgad åt Herren, som fanns på översteprästens panna, talar om vår relation till Herren. Herrens namn skall stå tecknat på de heligas pannor. Tidigare var våra sinnen förmörkade och vi var bortkomna från livet i Gud. Vidöppna för alla typer av förslag och frestelser från fienden. Men så mötte vi Gud och vi fick andra tankar, som gör att vi kan vi förvandlas till hans avbilder.
Idag om du fått höra hans röst genom denna text, förhärda inte ditt hjärta, utan låt Jesus bli den verklighet och den överstepräst som han beskrivs som i Guds ord. Som överstepräst bar han fram sig själv som offerlamm för att ge dig möjlighet att komma till Gud. Gud välsigne dig att ta emot och uppleva hans rikedomar. Amen.
// Skribent: Ove Marcelind
Tack för att du tagit del av detta bibelstudium. Det handlar alltså inte om två helt olika förbund i Gamla och Nya testamentet. Jesus uppfyller och fullbordar det Gamla förbundet såsom profeterna vittnat om att Messias ska göra och sedan införs det Nya och ”bättre förbundet”. Studerar vi det närmare såsom Ove beskriver ovan, ser vi alltså att varje detalj av det Gamla förbundet har en betydelse för det Nya förbundet. Genom det förstår vi att Gud hela tiden haft ett syfte och en plan, och att Guds vilja sammanfattas i Kristus Jesus.
Nedan finns videon där Ove undervisar om översteprästens tjänst men också fler predikningar om exempelvis jubelåret, kopparaltaret och måtten på Noas ark.
Tidigare predikningar på temat ”GAMLA TESTAMENTETS HEMLIGA BETYDELSE”
DEL 1 MÅTTEN PÅ NOAS ARK // DEL 2 JUBELÅRETS PROFETISKA BETYDELSE // DEL 3 KOPPARALTARES PROFETISKA BETYDELSE // DEL 4 ÖVERSTEPRÄSTENS PROFETISKA DRÄKT // DEL 5 ÖVERSTEPRÄSTENS PROFETISKA TJÄNST // DEL 6 TABERNAKLETS PROFETISKA BETYDELSE
https://youtu.be/-3Ox9gKDDr0https://youtu.be/vhjxt4kIQR4https://youtu.be/m8BP4FysVi8https://youtu.be/tVbu2_bfJmkhttps://youtu.be/T6XrisUAvDshttps://youtu.be/RlEWrHq7NOc
