Skip to main content
0

Tre år hade gått av tät gemenskap. Lärjungarna hade delat allt med sin Mästare. De hade sett hans mäktiga under, de hade hört hans tal och sett hur tusentals hade samlats för att höra honom. Det hade varit de mest fantastiska åren i deras liv. Men de sista veckorna hade varit riktigt omtumlade, Jesus hade blivit tillfångatagen, dömd, blivit upphängd på ett kors, dött, men sedan efter tre dagar hade han uppstått igen. Och nu hade det gått 40 dagar efter det att han uppstod. Nu väntade nästa omtumlande händelse: Han skulle lämna dem. Han skulle fara till sin far i himlen. Men han lovade att han skulle komma igen. Men under hans bortavaro skulle lärjungarna göra det Mästaren hade gjort. Han sa att de skulle göra de gärningar han gjort. Och ännu större mirakler skulle de vara med om. (Joh.14:12) Under de 40 dagarna, hade han undervisat dem om Guds rike. Lärjungarna hade hört en hel del av den undervisningen förut, men nu skulle de själva ge ut samma undervisning och demonstrera Gudsrikets kraft. De insåg att de behövde hjälp. Men Jesus visste det. Han sa att han skulle sända Hjälparen. Hjälparen är den helige Ande, den tredje personen i gudomen.Men lärjungarnas erfarenhet var egentligen unik. De hade varit med Jesus i tre år. De kände Jesus bättre än någon annan. De visste vad han undervisat om, bättre än någon annan. Deras förutsättningar för att bli Jesu vittnen var unika. Ingen av oss kommer i närheten av deras erfarenheter och kvalifikationer. Men deras tre år med Jesus räckte inte till för uppdraget. Jesus sa, stanna här, ni är inte färdiga för uppdraget än, ni måste ”bli rustade med kraft från höjden.”, ni ska få ”kraft att bli mina vittnen”, ni ska bli ”döpta i den helige Ande”. ”Vid en måltid med apostlarna befallde han dem: ”Lämna inte Jerusalem utan vänta på vad Fadern har lovat, det ni har hört av mig. Johannes döpte med vatten, men ni ska om några dagar bli döpta i den helige Ande.” Apg.1:4,5 Jesus hade undervisat om kontexten de levde i. Han hade berättat att hans rike inte var av den här världen och att den här världen regerades av Djävulen. Men Guds rike skulle uppenbaras i den här världen, för att sedan komma i sin fulla kraft i den kommande tidsåldern. Att predika Guds rike var, med andra ord, en krigsförklaring mot denna tidsålders gud. Det handlade om ett krig ”mot härskarna, mot makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld.” (Ef.6:12) Att proklamera Guds rike var att förkunna att Jesus är Herre och Kung. Att Djävulen är besegrad. Att Kristus ”avväpnat härskarna och makterna och gjorde dem till allmänt åtlöje när han triumferade över dem på korset.” Kol.2:15 Det är ett krig som inte kan utkämpas med världens medel och metoder. För att utbreda Guds rike och förkunna att Jesus Kristus är Herre, behövs att man ”fått del av den… tillkommande tidsålderns kraft.” (Hebr.6:4,5) Det är vad Andedopet är; ett förskott, ett sigill, en pant på det som snart ska komma i sin fulla kraft. Paulus förklarar det så här: ”För även om vi lever i världen, strider vi inte på världens sätt. Vapnen vi strider med är inte köttsliga utan har kraft från Gud att bryta ner fästen. Ja, vi bryter ner tankebyggnader och allt högt som reser sig mot kunskapen om Gud.” 2 Kor.10:3-5 Kampen är ännu mer intensiv för oss i vår sena tid än den var i den första församlingens tid, men skaror av kristna bekännare lever i en falsk fredsmentalitet. Många är inte ens medvetna om att det andliga kriget pågår. Därför ser man inte heller behovet av att rusta sig med de vapen Gud har ställt till vårt förfogande.Men väckelsens fältrop går ut från Guds Ord: ”Bli starka i Herren och i hans väldiga kraft. Ta på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp. Vi kämpar inte mot kött och blod, utan mot furstarna, mot makterna, mot världshärskarna här i mörkret och mot ondskans andemakter i himlarymderna. Ta därför på er hela Guds vapenrustning.” Ef.6:10-13 Behovet av Andens utrustning, Ett dop i helig Ande och eld, De Andliga gåvorna är större än någonsin. Den utrustning Jesus sa att lärjungarna behövde för att utbreda Guds rike är ännu mer nödvändig för oss, hans sentida lärjungar.”Och detta evangelium om riket ska förkunnas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk. Sedan ska slutet komma.” Matt.24:14 /Per-Arne Imsen