På bröllop jag bjudits av urtidens Gud i himmelens sköna palats
I dräkt, o så vit, med blodtvagen svit jag skyndar att taga min plats
Håll gyllene porten på glänt, att den som dig älskat och känt
må lyckligt nå fram, o dyra, Guds Lamm, håll gyllene porten på glänt!
Min synd, den var mycken, men allt han förlät i blodet, vars kraft jag nu känt
Han viskade ömt: jag aldrig dig glömt, se gyllene porten på glänt.
Håll gyllene porten på glänt…
Det kommer från jorden en skara så stor, en skara, som solen har bränt
Snart helas vart sår, snart torkas var tår
Håll gyllene porten på glänt
Håll gyllene porten på glänt…