Jesus är Herre! Det är rubriken på de kristnas liv. Det är inte bara en trosbekännelse. Det var och är ett erkännande av att Jesus är Gud och har den högsta auktoriteten över allting, även allting i våra liv. Allt annat herreskap måste då detroniseras. Man har fötts på nytt in i ett nytt rike – Guds rike.

En uppgörelse som är svårare än den som en kristen har att göra med den yttre samtida kulturen, är den inre uppgörelsen med egoismen. Men Bibeln visar oss vägen – korsfästelse tillsammans med Kristus. Jesus sa: ”Om någon vill följa mig, ska han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig. Den som vill rädda sitt liv ska mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han ska rädda det.” Luk 9:23,24

Att säga ”Jesus är Herre” är också synonymt med att lyda honom. Jesus vände sig till några som kallade honom Herre och sa: ”Varför kallar ni mig ’Herre, Herre’ när ni inte gör vad jag säger?” Luk 6:46 All tjänst för Gud handlar om att dö bort från sig själv. Därför kan man säga att det kostar allt. Den kärlek som Jesus lät strömma in i hjärtat när man gav upp sitt eget liv genomsyrade den första församlingen och blev också det yttre kännetecken som människorna utanför gemenskapen såg. Man sa om dem, enligt Tertullianus: ”Se hur de älskar varandra!”

Det står om de första kristna att ”hela skaran av dem som kommit till tro var ett hjärta och en själ, och ingen kallade något av det han ägde för sitt utan de hade allt gemensamt. Med stor kraft bar apostlarna fram vittnesbördet om Herren Jesu uppståndelse, och stor nåd var över dem alla. Ingen av dem led någon brist…” Apg 4:32 När man talar om enhet och kärlek mellan kristna är jag övertygad om att den börjar i kärnan, i den nära församlingsgemenskapen och inte vid avlägsna förhandlingsbord. Och när det gäller att visa andra kärlek så kan ingen människa bära hela världens nöd, men i den lilla gemenskapen kan vi bära varandras bördor och bli ”lemmar varandra till tjänst”.

Väckelse innebär inte bara en typ av övernaturliga tecken. Den största kraftgärningen sker när egoismen besegras och det i församlingen växer fram en annan kultur än den som råder i det materialistiska samhället. Guds församling ska inte vara en spegelbild av, utan en motkultur mot, den orättfärdiga fördelningen och de orättfärdiga strukturerna i världen.

Såhär stod det i Dagens Nyheter: ”Skillnaden mellan de rikaste och de fattigaste i världen är större än vad som tidigare har varit känt. Chockerande nog visar vår nya rapport att världens åtta rikaste personer äger lika mycket som den fattigaste hälften av befolkningen. Och klyftorna fortsätter att öka.” Kärleken är uppfinningsrik. ”Ett hjärta och en själ” har tusen uttryckssätt. Det handlar inte i första hand om former. I nytestamentlig tid såg formerna olika ut mellan de olika församlingarna, men kärleken var deras gemensamma kännetecken. ”Vi vet att vi har gått över från döden till livet, eftersom vi älskar bröderna. Den som inte älskar är kvar i döden.” 1 Joh.3:14

Den kristne filosofen Aristides skrev om de första kristna omkring år 125 e kr: ”Om de har någon bland sig som är fattig och behövande och de inte har överskott på livsmedel, då fastar de två eller tre dagar så att de kan bistå den behövande med nödvändig föda.”

Per-Arne Imsen