1. Från Frälsaren på korsets stam
ljus faller på min dräkt,
då träder syndens fläckar fram,
jag blir med rövarn släkt.
Men han som var mot rövarn god,
han tvår mej snövit i sitt blod.
Så helt förlåter Gud.
Så helt förlåter Gud.
2. Min synd låg mellan mej och Gud,
så hög som bergets kam,
och hindrade mitt böneljud
att nå till Herren fram.
Då kastar Gud bakom sin rygg
all synden min, nu är jag trygg.
Så helt förlåter Gud.
Så helt förlåter Gud.
5*. Som molnen flyr för solens sken
och ej en sky blir kvar,
som himlen strålar klar och ren
där nyss blott töcken var,
så plånar Gud all synden ut
och gör på all min vånda slut.
Så helt förlåter Gud,
så helt förlåter Gud.
* Vers 3 & 4 ej med i Christina Imsens version.