”Hjälp dina tjänare att frimodigt förkunna DITT ORD, genom att du räcker ut din hand och låter helande, tecken och under ske genom din helige tjänare JESU NAMN.” När de hade bett skakades platsen där de var samlade, och de uppfylldes alla av DEN HELIGE ANDE och förkunnade Guds ord med frimodighet.”Apg 4:29-31 ”Världen väntar på att Guds folk, hans församling på jorden, ska återvända till den ordning och praxis, som gällde i apostlatiden, med allt vad den innebar i fråga om kraft och härlighet. Vad var det som gjorde dessa människor så annorlunda, dessa som vi möter i Apostlagärningarna som Guds redskap? Hur kom det sig att de blev så mäktigt använda av Gud? Varför ter sig deras verksamhet så olik många nutida predikanters? Inte berodde det på att deras läggning var annan. Inte berodde det på att Gud då hade en annan plan, en annan avsikt mot vad han har nu. Inte berodde det på att de var mer lärda eller olärda. Hade de månne en mer särpräglad kallelse, ett mer gudomligt uppdrag? Hade de större begåvning eller auktoritet än vi har idag? Var människorna månne annorlunda på den tiden? Var Kristus med dem mera än han är med oss? Vad är det som utgör skillnaden? Lägg märke till att tre grundläggande principer präglar deras verksamhet, principer som man i våra dagar helt eller delvis inte bryr sig om.1. De predikade ORDET.2. De var fyllda av och smorde med DEN HELIGE ANDE3. Det kände till kraften i NAMNET JESUS och gjorde bruk därav. ORDET överbevisade och övertygade.NAMNET var deras fullmakt och auktoritet.DEN HELIGE ANDE stadfäste med under och tecken.Här har vi alltså de tre nycklarna till Apostlagärningarna.” Ur boken ”Tre nycklar till Apostlagärningarna”, skriven av T L Osborn.