Många av oss som lever i städer på 2000-talet har kanske inte koll på hur ett får lever, vad det behöver och varför det är så viktigt med herdar. Så vad innebär det egentligen när Bibeln säger att du och jag är som får, och att Gud är vår herde?

Fåren är fullständigt beroende av sin herde. De är inte skapade för att klara sig själva.

Får behöver klippas, annars växer ullen så de nästan drunknar i sin päls. Ullen blir smutsig och infekterad, och sjukdomar och ohyra drabbar. De behöver vårdas för att må bra.

Får behöver ledas. De går dit näsan pekar och kan lätt komma på fel vägar, fastna, eller ramla ner i ett hål. Fåren är benägna att följa varandra och tänker inte på konsekvenser. Om ett får vandrar ut för en klippa, kan hela flocken följa efter. Får behöver också hjälp att hitta till gröna ängar och vatten som de behöver för att själva överleva, och för att kunna ge di till sina lamm.

Får behöver skyddas, för de kan inte försvara sig mot rovdjur eller andra hot. De är lättskrämda och springer snabbt iväg om de utsätts för en pressad situation. Ensamma kan de bli stressade och vandra ännu längre bort, och är dessutom ett ännu lättare byte. Väl försvunna, så är de svåra att lokalisera och herdar kan få gå genom eld och lågor för att hitta det ensamma fåret. Varje herde vet att fåren behöver sin herde i alla lägen. Det är en fråga om överlevnad.

När Gud som skapat både fåren och människan, drar paralleller mellan oss och fåren och mellan sig själv och herden, blir det verkligen intressant att lyssna till vad Han har att säga om vad vi har gemensamt.

I Jesaja 53:6 står det: ”Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg.” Precis detta berörde Jesu hjärta när han steg ur båten och såg stora folkskaror. Det står om Jesus att ”När han såg folkskarorna förbarmade han sig över dem, för de var härjade och hjälplösa som får utan herde.” Matteus 9:36 ”Och han undervisade dem grundligt.” Markus 6:34

En god herde har omsorg om sina får. Även om flocken var stor så satte sig herdar, på Bibelns tid, med varje får och samtalade med det, så att djuret skulle lära känna herdens röst. Fåret lärde sig att lita på denna röst för vägledning. När herden ropade, kunde fåren känna igen VEM som kallade, och skynda sig tillbaka till sin trygga ledare och vårdare. Jesus säger: Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. Jag ger dem evigt liv. De ska aldrig någonsin gå förlorade, och ingen ska rycka dem ur min hand.  Joh 10:27 -28

Gud är den herde som människan behöver. Han vill att vi ska leva i vår flock (församlingen) men vara ledda och följa vår herde (Gud). Han vill leva i gemenskap med oss.

Bibeln berättar att vi människor har valt att gå vår egen väg. Vi har tappat bort herden och förstår inte vad det får för konsekvenser. Vi tänker att ”vad ska vi med en herde till egentligen”, ”vi klarar oss minsann själva”. Vi vill inte bli tillsagda, och begränsade. ”Jag hittar till betesmarkerna, jag klarar av rovdjuren, jag vet vad som är bäst för mig”. ”Det är min kropp, och mitt liv, och mina val – jag behöver inte ansas och klippas.” Ja hela kulturen är präglad av det här tänkesättet.

Men ser vi på fåren så förstår vi att det är helt galet att ett får tror att det kan besegra ett lejon, eller en varg. Det är en solkar självöverskattning av dess egen förmåga, ett högmod, ja till och med ett uppror mot herden. För den ordning och det ledarskap som herden erbjuder handlar ju om att herden vill att fåren ska ”ledas på rätta vägar” så att de inte kommer vilse eller tar skada. Herden vet var ängarna finns, herden vet hur rovdjuren ska besegras, och herden känner vildmarkens snår och fallgropar.

Kung David i Bibeln var från början en herde. Han förstod att han behövde Gud lika mycket som hans egna får behövde honom. Han förklarar i sin psalm, ”Den gode herden”: ”Herren är min herde, mig ska inget fattas. Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro. Han ger liv åt min själ, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull. Även om jag vandrar i dödsskuggans dal fruktar jag inget ont, för du är med mig. Din käpp och stav, de tröstar mig. Du dukar för mig ett bord i mina fienders åsyn, du smörjer mitt huvud med oljaoch låter min bägare flöda över. Ja, godhet och nåd ska följa mig i alla mina livsdagar, och jag ska bo i Herrens hus för alltid.” Ps. 23

Vi kan tycka att det är en nedsättande beskrivning att kallas för ett får, men när vi ser hur högt herdarna värdesatte sina får, måste vi nästan tänka om. Kung David berättar om sin erfarenhet: ”Kom det ett lejon eller en björn och tog ett får ur hjorden, så följde jag efter vilddjuret och slog ner det och räddade fåret ur munnen på det. Om vilddjuret då reste sig mot mig, så grep jag det i manen och slog det och dödade det. Din tjänare har slagit både lejon och björn…” 1 Sam 17:34-37

David var beredd att ge sig på rovdjuren med sin herdestav och sina bara händer. Trots att han själv var så mycket mer värd än fåret, riskerade han sitt liv för det. Varför skulle det fåret vilja vara skild en enda sekund från en sådan herde? Det skulle endast vara om fåret inte förstod vilken underbar herde han hade.

Jesus berättar: ”Om någon av er har hundra får och förlorar ett av dem, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går ut efter det förlorade tills han finner det? Och när han har funnit det, blir han glad och lägger det över sina axlar. När han sedan kommer hem, samlar han sina vänner och grannar och säger till dem: Gläd er med mig! Jag fann mitt förlorade får. Jag säger er: På samma sätt blir det större glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig än över nittionio rättfärdiga som inte behöver någon omvändelse.” Luk 15:4-7

Jesus sa om sig själv: ”Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren.” Joh 10:11 När Jesus gav sitt liv på korset, så visade han att han verkligen menade dessa ord. Det var hans sätt att slita loss dig från rovdjurets gap, från djävulen och syndens gap, och rädda dig för evigt.

Ja, han tar det ett steg längre, han slog dig inte bara loss, han tog din plats hos rovdjuret. Bibeln säger om Jesus: ”Se Guds Lamm som tar bort världens synd! Joh 1:29

I Söndagsmöte i Pilgrim Studio – Som får utan herde predikade Per-Arne Imsen utifrån Jesaja 53, och han tar upp lite andra perspektiv än det som vi skrivit om här. Sara Vingren sjunger och Cecilia Lind inleder och delar om hur Gud kommer till oväntade platser.

Predikningar på temat Jesaja:

Del 1: Församlingens auktoritet // Del 2: Glädjens budbärare // Del 3: Det förbjudna kapitlet // Del 4: För att vi skulle få frid // Del 5: Som ett rotskott ur torr jord // Del 6: Som får utan herde

https://youtu.be/HsG7GeTUiJ8https://youtu.be/phkNHZm2dCchttps://youtu.be/vmkn2E8ytvghttps://youtu.be/rDBQI_i6ITwhttps://youtu.be/YmdnC1uwzVo