Vilket är det förbjudna kapitlet i Bibeln?

I söndags predikade Per-Arne Imsen om det som kallas ”det förbjudna kapitlet” i Bibeln, närmare bestämt Jesaja 53. Varför är det förbjudet kan man fråga sig och vem har förbjudit det?

Enligt judisk tradition läser man på sabbatens morgon eller vid olika helgdagar, först ett stycke ur Torahn (lagen) därefter följer läsning från någon av profeterna. Den läsningen sker efter en ordning som är bestämd i förväg och kallas Haftarah. Samma läsplan följs i alla synagogor, år efter år. Under ett års tid täcker man varje vers i Torah i kanonisk ordning. Haftarah-texterna hämtas ofta från exempelvis Jesaja 40-63. Men när man läser utelämnar man alltid Jesaja 52.13 – 53.12, som inleds med att berätta om Herrens tjänare.

Den judiske 1600-talshistorikern, Raphael Levi, medgav att rabbinerna tidigare, före Kristus, brukade läsa Jesaja 53 i synagogorna, men efter att kapitlet orsakade ”konflikt och stor förvirring” beslutade rabbinerna att det enklaste skulle vara att bara ta den profetian ut ur Haftarah-läsningen i synagogan. Därför avslutar man läsningen i Synagogan numera mitt i Jesaja 52. Innan man kommer fram till Herrens tjänare. I läsningen veckan efter hoppar man direkt till Jesaja 54. (Som märkligt nog läses vid två tillfällen.) källa Jesaja 53 talar alldeles för tydligt emot rabbinernas ståndpunkter när det gäller Yeshua Messiah.

Tanakh, det judiska folkets bibel, (Gamla testamentet), är full av löften om en Frälsare som skulle komma från kung Davids släktlinje och återlösa mänskligheten från dess synd. I tiden före Kristus var de judiska rabbinerna överens om att Jesaja 53 var en profetia om en kommande Messias. Men vid den tid då det kristna evangeliet började spridas började detta kapitel i Jesaja orsaka problem inom judendomen på grund av dess uppenbara likhet med Jesus från Nasaret, hans liv och verk. Vissa israeliska forskare och akademiker börjar erkänna att rabbinerna kanske utelämnade dem avsiktligt. De kan ha varit rädda för att en offentlig läsning av dessa messianska profetior skulle få människor att tro att Yeshua är Messias.

Jesus från Nasaret uppfyllde över 300 profetior och löften om den kommande Messias som finns i Tanakh. En av de allra tydligaste profetiorna om Jesu försoningsverk är Jesaja 53.

Jesaja 53, det förbjudna kapitlet, det mest debatterade kapitlet i judiska skrifter, följer nu nedan, med början i slutet av kap 52 :

Se, min tjänare ska handla vist. Han ska bli hög och upphöjd, mycket hög.
Liksom många häpnade över dig, så ska hans utseende fördärvas mer än människors och hans gestalt mer än Adams barn.
Så ska han bestänka många folk. Inför honom ska kungar förstummas, för de får se något som aldrig berättats för dem och förstå något de aldrig har hört.
Vem trodde vår predikan? För vem blev Herrens arm uppenbarad?
Som en späd planta sköt han upp inför honom, som ett rotskott ur torr jord. Han hade varken skönhet eller majestät när vi såg honom, inget utseende som vi drogs till.
Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande. Han var som en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi inte respekterade honom.
Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi såg honom som hemsökt, slagen av Gud och pinad.
Han blev genomborrad för våra brott, slagen för våra synder. Straffet blev lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade.
Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg. Men all vår skuld lade Herren på honom.
Han blev misshandlad, men han ödmjukade sig och öppnade inte sin mun. Som ett lamm som förs bort för att slaktas, som ett får som är tyst inför dem som klipper det, så öppnade han inte sin mun.
Genom våld och dom blev han borttagen. Vem i hans släkte betänker att när han rycktes bort från de levandes land, blev han plågad på grund av mitt folks brott?
Han fick sin grav bland de ogudaktiga men var hos en rik vid sin död, för han hade inte gjort något orätt, och inget svek fanns i hans mun.
Det var Herrens vilja att slå honom och låta honom lida. När du gör hans liv till ett skuldoffer, får han se avkomlingar och leva länge, och Herrens vilja ska ha framgång genom hans hand.
Genom den möda hans själ har utstått får han se och bli tillfreds. Genom sin kunskap förklarar min rättfärdige tjänare de många rättfärdiga, och han bär deras skulder.
Därför ska jag ge honom de många som hans del, och de starka ska han få som byte, eftersom han utgav sitt liv i döden och räknades bland förbrytare, han som bar de mångas synd och gick in i överträdarnas ställe. 52:13-53:12

”Vem trodde vår predikan?” De första verserna i kapitlet förutspår även det som sker när Jesaja 53 inte längre får läsas upp i Synagogorna år 2021: Johannesevangeliet säger:

”Han kom till det som var hans eget, och hans egna tog inte emot honom. Men åt alla som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn.” Joh.1:11,12 Trots att han hade gjort så många tecken inför dem trodde de inte på honom. Så uppfylldes profeten Jesajas ord: Herre, vem trodde vår predikan, och för vem blev Herrens arm uppenbarad?… Så sade Jesaja därför att han såg hans härlighet och talade om honom.” Joh.12:37-41

Idag har Jesaja 53 alltså blivit ett obekant avsnitt för DE FLESTA troende judar. Och faktum är att många tar emot Jesus som Messias när de läser det. Idag går messianska kristna runt på gatorna i Israel och låter människor de möter få läsa texten. Förundran är uppenbar, tankarna snurrar. Många ser kopplingen och börjar reflektera över kopplingen med Nya testamentets berättelse om Jesus.

Detta är bara en del av allt som Per-Arne Imsen tar upp i sin predikan ”Det förbjudna kapitlet”, som du kan se nedan. Missa inte heller den oerhört intressanta kopplingen mellan Josef och hans bröder, och Jesus och hans bröder som tas upp i undervisningen.