Skip to main content
0

Tabernaklet är namnet på det tält som Israels folk förvarade Guds ark (med stentavlorna av de 10 budorden) i under tiden i öknen. Det var som ett flyttbart tempel. Här nedan skriver bibellärare Ove Marcelind mer ingående om tabernaklet. Du kan också se och lyssna till budskapet om du skrollar ner till videon.

Vad är ett tabernakel?

Efter att Mose hade tagit emot lagen och budorden från Gud uppe på Sinai berg fick han instruktioner om att ordna en plats, eller en bostad, för Gud ibland folket.

”De ska göra en helgedom åt mig, så att jag kan bo mitt ibland dem. Tabernaklet med alla dess tillbehör ska ni göra helt enligt de mönsterbilder som jag visar dig. Så ska ni göra.”
2 mos 25: 8-9

Ordet tabernakel betyder helt enkelt tält. Eftersom Israels folk vandrade genom öknen i 40 år på väg mot löfteslandet, så behövde Guds helgedom vara flyttbar. Tabernaklet var en plats av tillbedjan och en plats att offra till Gud på. Det var i detta tält som Gud också på ett särskilt sätt uppenbarade sig.

Tältet iordningställdes enligt oerhört detaljerade instruktioner och inuti förvarades flera olika viktiga föremål. Det plockades ner och ställdes sedan upp igen på de olika platserna under vandringen. När Herrens härlighet uppfyllde tabernaklet vilade molnskyn över det och då var platsen så helig att alla Guds instruktioner skulle följas för att man skulle kunna närma sig. När molnskyn lyfte från tabernaklet kunde de plocka ihop och fortsätta vandringen vidare tills det var dags att slå läger igen.

Det står om hur tabernaklet iordningställs i Andra mosebok 25-31, 35-40 och framförallt ska vi gå in här på det som står i kapitel 26.

Hur såg tabernaklet ut?

BILD: Notera att bilderna på tabernaklet vi delar här är för att ge en känsla, det är olika illustratörers tolkningar och detaljer kan skilja sig något från Bibelns beskrivning.


 

Tabernaklets utsida:

Bestod av förgården, en inhägnad med en ingång i öster. Här stod kopparaltaret där djuren offrades till Gud. Här stod reningsfatet där prästerna tvättade sig. Här stod också såklart tältet för Guds närvaro.

Tabernaklets insida:

– Det heliga

Det första rummet, eller yttre rummet i tältet, kallades också för ”det heliga”. Här stod en sjuarmad ljusstake och bordet för skådebröden.

– Det allra heligaste

Det andra rummet, eller inre rummet kallades för ”det allra heligaste”, dit endast översteprästen kunde gå en gång om året. Här stod förbundsarken, som innehöll stentavlorna med de 10 budorden, en kruka med manna och Arons stav. 

De tre delarna av tabernaklet är också en bild på oss:

Om den yttre förgården är kroppen så är Det heliga vår själ och Det allra heligaste vår ande. I detta rum fanns inget yttre ljus, och när vi kommer till Gud blir detta rum upplyst av honom och vi får del av de fördolda mannat. Det spelar ingen roll hur mörkt det är i världen så är det ljus i Guds närhet.

Och på församlingen:

Tabernaklet är också en bild på församlingen. När bibeln talar om att Davids fallna hydda skall bli upprest igen så handlar det om församlingen och inte ett nytt fysiskt tempel i Jerusalem. Gud bor inte längre i kyrkorum eller tempel gjorda med människohänder men i deras hjärtan som tror.

Material i Tabernaklet

Materialet i tabernaklet skulle framför allt vara av akaciaträ. Akacian är ett ökenträd, där veden är oerhört hållbar och blommorna så väldoftande att de kan användas till parfymtillverkning. Av vissa sorter framställer man också mediciner. Akacian kunde också vara som en taggig buske och på många sätt talar detta träd om Jesu mänskliga sida. Han var som ett rotskott som sköt upp ur förtorkad jord. Han blev krönt med törne, och hans liv var så hållbart att han inte skulle se förgängelsen. Han är också liljan i dalen och rosen i Saron. Hans namn är en utgjuten salva.

När tabernaklet skulle byggas så valde inte Gud den ståtliga cedern från Libanon, det dyrbara mahognyträdet, eller den eftersökta teaken. Inte heller något annat exklusivt träslag, utan han valde ett ökenträd, med en tjock skrovlig bark och taggiga kvistar. Dessa behandlades, höggs till plankor och bekläddes med guld. Detta påminner oss om det som det står i Bibeln: Att det som för världen var dårskap och svagt det utvalde Gud. Det som ingenting var, det utvalde Gud. Ingen av oss har något att berömma oss av. Tidigare stod vi också som vilda akacieträd som böjde sig efter vinden, vi växte helt krokiga och var fullständigt opassande att ingå i Guds levande tabernakel. Men så höggs vi bort från vår naturliga rot, vi fick en ny natur, behandlades och insattes i ett gudomligt sammanhang, och nu står vi i Guds församling som nya skapelser och skinande guldplankor.

När vi ser på oss själva så ser vi gärna ursprunget och alla brister och som bruden i Höga visan sa om sig själv, säger vi också: ”Se inte på mig!” Men då brudgummen såg på bruden sa han: Vad du är skön min älskade. När Jesus ser på oss så ser han inte ett krokigt vindpinat träd eller nån sliten drivved, utan han ser oss som rättfärdiga och fullkomliga, som guldet också är en bild på.  

I tabernaklet stod plankorna uppresta. Tanken är att vi också skall stå uppresta och fasta i tron. Det världen behöver är inte en nerböjd kristendom som bara klagar och gnäller över sina svagheter och allt som inte är bra i samhället, men det som behövs är människor som vågar stå upp för sin tro, som inte skäms för evangeliet och som pekar på Jesus som lösningen för både samhällets och den enskildes problem.

Alla plankorna var också tillverkade efter ett bestämt mått. Vi hittar inte på ett lite lagom sätt att leva det kristna livet, utan vår måttstock är Kristus. Han är vår förebild och tanken är att vi skall växa upp till honom som är huvudet för kroppen och komma fram till det bibeln kallar manlig mognad, så att vi kan bli fullvuxna intill Kristi fullhet.

För att passa in måste plankorna också vara lika långa. Även om vi har olika uppgifter i församlingen så är den ene lika mycket värd som den andre. Ingen är förmer än den andre. Gud har inte anseende till personen och det är bara tillsammans som vi kan bli ett levande tabernakel.

Två fotstycken av silver

När plankorna var på plats så gav de stöd till varandra och nertill på varje planka så fanns det två tappar av silver som passade in i fotstycken av silver. Talet två är vittnesbördets tal, genom två eller tre vittnen skall var sak avgöras och Guds ande vittnar med vår ande om att vi är Guds barn.

Fotstyckena av silver hade tillverkats av den försonings-shekel som varje israel hade erlagt i öknen. Detta talar om att det är försoningen som är själva grunden för vår tro. Det är på den grunden vi står på och ingen annan grund kan läggas. I 1 Krön. 21:18 står det att David byggde ett altare på Jevusen Ornans tröskplats, där Salomo senare också byggde templet. Det var Moria berg där Abraham skulle offra Isak. Samma berg som Bibeln kallar golgata, huvudskalleplatsen, där Jesus offrade sig själv. Det är fascinerande att detta berg tidigare var en tröskplats. För det är vid Golgata Herren vill rensa oss och låta viden blåsa bort alla agnar och det som Gud inte kan använda i våra liv.

Tre tvärgående stänger, tre dörrar, tre delar

Plankorna var sammanbundna med tre tvärgående stänger. För mig talar dessa stänger om Fadern, sonen och Den helige ande. Innan församlingen kan brytas ner så måste hela gudomen brytas ner. Därför skall inte ens dödsrikets portar bli församlingen övermäktig. Dessa tre tvärgående stänger talar också om den trygghet vi har i Jesus. Hela gudomen står bakom oss och ingenting skall kunna rycka oss ur hans hand.

För att komma in i Det allra heligaste måste man gå genom tre dörrar i tabernaklet. Det var också tre lager av linnekläder i prästens dräkt. När Jesus for upp genom himlarna för att gå in i det allra heligaste i himlen, så gick han genom tre dörrar. Genom lufthimlen, genom rymden och bortom stjärnor i det blå, gick han in genom den sista dörren in i det allra heligaste i den tredje himlen.

Själva tabernaklet bestod också av tre delar. Först den yttre förgården, dit alla hade tillträde, ett område som talar om världen. Så kom det heliga som talar om församlingen och det allra heligaste som talar om den himmelska världen. Dessa tre områden talar också om de tre delarna i oss, nämligen anden, själen och kroppen. I det allra heligaste fanns det inget naturligt ljus utan det var Gud själv som var ljuset. I vår ande finns det inte heller något naturligt ljus, utan när vi blir födda på nytt så är det som att vår ande tänds och blir upplyst av Guds ljus och i hans ljus ser vi ljus. Vår ande är också den del av vår personlighet som vi kommunicerar med Gud genom. Vi vet inte vad vi bör bedja om, men vår ande manar gott för oss genom outsägliga suckar.

Tygets betydelse

Det tyg som omgav den yttre förgården skulle vara av vitt tvinnat lingarn. Det vita linnet talar om de heligas rättfärdighet. Som församling kan vi inte överlåta den andliga utvecklingen till politiska beslut. Men det är vi som församling som har ansvaret att vara väktare på muren och träda upp till landets försvar. Alla de politiska beslut som fattas har nämligen ett ursprung i den andliga världen. Ords. 21:1 säger: Konungens tankar är som vattenflöden i Herrens hand, han leder dem vart han vill. Därför är det inte ett politiskt parti som skall lösa till exempel abortproblemet men Guds församling, som väktare på muren och som genom bön kan påverka både konungar och regeringar.  

Fem stolpar, fem tvärstänger, fem tjänstegåvor

Det var fem stolpar av akacieträd som bar upp det vita linnet. Dessa stolpar talar om församlingen som sanningens stödjepelare och grundfäste. Talet fem är också det tal som talar om nåd och överflöd. Det är Guds församling som är kallad att uppenbara Guds nåd. Församlingen är ingen domstol utan där förmedlas Guds överflödande nåd, där får människor hjälp och barmhärtighet och där synden överflödar, överflödar nåden desto mer. Jesus kom inte för att döma världen men för att världen genom honom skulle bli frälst.

Utanpå plankorna skulle det finnas fem tvärstänger. Det är som om hela tabernaklet talar om nåd. Inte på så sätt att vi kan leva som vi vill, utan tvärtom så fostrar Guds nåd oss att avsäga oss all ogudaktighet och att leva rent och rättfärdigt i den tid som nu är. För att vi skall kunna leva det kristna livet fullt ut stöder Gud också hela bygget med fem tjänstegåvor. Aposteln, profeten, herden, evangelisten och läraren är tjänster som hjälper församlingen att hålla samman.

Silverkransarna längst ner på plankorna stod på kopparfötter. Kopparfötterna talar om rättfärdighet och styrka och att vi skall stå starka i Herren och i hans väldiga kraft och den som vinner seger skall han göra till en pelare i sitt Guds tempel.

Fyra och tolv

Det var sammanlagt 48 plankor dvs. 12×4 Vi har sagt tidigare att fyra talar om världen genom jordens fyra hörn, de fyra väderstrecken, fyra årstider, fyra dimensioner i världen, och Guds frälsningsbudskap till världen sammanfattas i fyra evangelier. 12 är förbundstalet. De 48 plankorna i tabernaklet talar alltså till oss om Guds förbund med de människor i världen som vill ställa sig till hans förfogande.

TABERNAKLETS KLÄDNAD

 

Tio tygvåder, tio fingrar, tio budord

Tabernaklet skulle också ha tio tygvåder. Talet tio talar om fullhet och fullbordan. Tio fingrar och tio tår talar om denna helhet och fullkomlighet. Lagen med tio bud var fullkomlig och när det gäller Jesus så är han också fullkomlig, utan brist i något avseende. Roten till ordet för den blå färgen som var vanlig i tabernaklet är också fullkomlighet. Den vita färgen som var dominerande talar också om hans renhet och fullkomlighet. Den purpurröda färgen talar om Jesus som den fullkomlige konungen och den rosenröda färgen talar om Jesus som den lidande konungen som utgöt sitt blod som ett fullkomligt offer.

Skönheten syntes bara på insidan

Över de tio tygvåderna skulle man lägga ett täcke av gethår. Det innebar att skönheten hos tygvåderna doldes för alla som stod utanför. Det vill säga, för att uppleva skönheten så måste man själv komma på insidan. Det var bara när man kom på insidan som man såg den överdådiga prakten i det tvinnade linnetyget. Så är det också med Jesus. För den ytlige betraktaren har Jesus ingenting att ge, utan är bara en religionsstiftare eller profet bland andra. Den naturliga människan kan aldrig förstå andliga ting. När människor ser Jesus på korset är det ingenting av skönhet eller glamour. Det står att hans utseende, kunde inte behaga oss och han var som en som man vänder bort sitt ansikte från. Det finns heller inga mänskliga fördelar med att följa Jesus. Tvärtom sa Jesus, den som vill följa mig måste ta sitt kors på sig varje dag. Det finns inte heller några ekonomiska fördelar, tvärtom sa Jesus till den rike unge mannen att sälja allt vad han ägde för att få en skatt i himlen.

I världen lider vi betryck och stora delar av församlingen upplever förföljelse. Varje dag är det i genomsnitt åtta kristna som får ge sitt liv för sin tro. Vårt hopp och stora mål ligger bortom allt vad den här världen har att erbjuda. Som så många andra, såg den rike mannen bara getskinnet på utsidan, han såg aldrig insidan och därför gick han bedrövad bort. Bibeln talar om frälsningen som en hemlighet. Det grekiska ord som används är ordet mysterion, det är en hemlighet för alla som inte är invigda. Det är inte förrän du själv kommer på insidan som du kommer att se och förstå det som i princip är omöjligt att förklara med mänskliga ord.

Det dubbla gethårstäcket

Gethårstäcket över tabernaklet skulle vara dubbelt och för mig talar det om den dubbla segern Jesus vann. De två bockarna som offrades på försoningsdagen talar också om detta. Den ena bocken slaktades och den andra drevs ut i öknen. Det talar dels om segern över synden men också om segern över sjukdom. Genom hans försoning blev synden försonad och sjukdomen borttagen. Som psalm 103 säger: Lovad vare Herren som förlåter oss alla våra synder och helar alla våra sjukdomar.

Det dubbla gethårstäcket skulle fogas samman med femtio häktor. Det hebreiska ordet för häkta är ordet vav som också betyder spik och talar om att det var korset som fogade samman oss i Kristus. Jesus är medlaren mellan Gud och människan och är på det sättet själv silverhakarna i tabernaklet. Han är länken mellan himlen och jorden. Han är vår förlösare och befriare. Det hebreiska ordet för förlösare eller friköpare är Gaal. Som stavas med bokstäverna Gimel, Alef och lamed. Gimel är ordet för kamel och betyder att bli upplyft. Alef betyder oxe och ritas som ett horn och betyder att vara stark. Lamed är symbolen för auktoritet. Så det handlar om att när Jesus blir upplyft är han stark och har auktoritet att befria och förlösa. Det är därför Jesus i Joh. 12:32 säger att när jag blir upplyft skall jag dra alla till mig.

Vi har tidigare talat om hur talet femtio har med pingsten att göra. Pentekoste hemera, det vill säga, femtio dagar efter Jesu Kristi uppståndelse inföll pingsten. Det talar om att det är Guds ande som binder oss samman. Vi är inte sammanbundna genom ett gemensamt intresse eller ett gemensamt beteende. Men vi är sammanbundna i samma ande som gör att när du möter människor som är fyllda av Guds ande så känner du, utan att ni behöver säga så mycket, omedelbart en samhörighet.

Det rödfärgade fårskinnet

Nästa överdrag på tabernaklet var ett rödfärgat fårskinn. Det var ett får, närmare bestämt ett hanfår, en bagge, som Gud gav Abraham i stället för Isak. Påskalammet skulle också vara av hankön. Det pekade naturligtvis mot Jesus. Varje år kunde Israel se hur marken färgades röd av blodet från oskyldiga, rena, fläckfria lamm av hankön. När Pilatus säger Se mannen så pekar han på Guds lamm som skulle bortta världens synd.

Det dyrbara tahasskinnet

Det tredje överdraget var ett Tahasskinn. Bibelkommentarer säger att detta var ett delfinliknande däggdjur som levde i röda havet. Ett skinn som representerade ett stort värde. Det talar dels om Jesu yttre kläder, i synnerhet hans livklädnad som var vävd i ett stycke och så värdefull att den inte kunde rivas söner utan soldaterna kastade i stället lott om den. Under den första kristna tiden användes fisken också som en symbol för Jesus. Kanske framför allt därför att begynnelsebokstäverna i ordet för fisk på grekiska ordet Ichtys blir Iesos Christos Theou Yios Soter, Dvs. Jesus, Kristus Guds son frälsaren. De som trodde på denne Ichtys kallade sig själva för småfiskar och man menade att man föddes i dopets vatten. Från det andra århundradet började man i bilder använda en fisk som påminde om en delfin och man tror att det var för att delfinen ansågs som vänligt inställd till människan. Fisken användes också som ett hemligt tecken bland de förföljda kristna. En troende ritade halva fisken i sanden, helt enkelt bara en båglinje och en annan färdigställde bilden med en likadan linje från andra hållet för att bekräfta att man hade samma tro.

Inom parentes vill jag säga att bibeln inte anger några mått för dessa skinn. Vi kan inte heller mäta värdet på den frälsning Gud har berett åt oss, bara evigheten kommer att ge oss de fulla måtten när det gäller värdet av hans försoning.

Tarbernaklet sätts upp och tas ner

4 Mos. 10:33 talar om för oss att tabernaklet inte sattes upp förrän folket hade gått tre dagsresor ut i öknen. Varje gång Israels folk bröt upp från sitt läger i öknen tog de ner tabernaklet för att sedan sätta upp det igen på nästa plats. Detta är naturligtvis en stark bild på Jesu död och uppståndelse som skedde på den tredje dagen.

När tabernaklet skulle tas ner var det första skinnet som togs bort tahasskinnet som talar om de yttre mänskliga kläderna. Vi kanske inte alltid tänker på det men när Jesus hänger på korset så hängde han där naken. Sedan togs det rödfärgade fårskinnet bort som talar om hur hans blod utgöts och rann tillsammans med vatten från hans stungna sida. Till sist togs gethårskinnet bort som talar om hur hans kropp blev skild från hans ande så att det till slut bara var det rena linnet, hans rättfärdiga ande, som återstod.

När tabernaklet sattes upp så blir det en talande bild om Jesu uppståndelse. Tabernaklets uppresande börjar med att gethårsskinnet läggs på linnetyget, det talar om hur Jesus uppstår. Så läggs det rödfärgade fårskinnet på som talar om hur han bär fram sitt blod. Till slut läggs tahasskinnet på som talar om hur Jesus blev iklädd sin himmelska kropp så att lärjungarna också kunde röra vid honom.  

När tabernaklet hade satts upp tog prästen av smörjelseoljan och smorde hela tabernaklet med allt som fanns i det. Det talar om hur Jesus efter sin uppståndelse sände sin himmelska smörjelseolja och smorde hela församlingen genom Den helige ande. När detta sker blir det som Jes. 62:2 säger: Folken skall se din rättfärdighet och alla kungar din härlighet.

 

TABERNAKLETS INREDNING

Tvättfatet och dopet

När den förlorade syndaren kom in i tabernaklet, så kom han in från öster och gick förbi kopparaltaret med de fyra hornen, där han möts av Guds nåd. Därefter kommer han fram till tvättfatet, som mer liknande ett badkar. Där skulle man först tvätta sig för att kunna gå in i ”Det heliga”. Detta talar om dopet. Lägg märke till att först kommer nåd, sedan följer dop.

Ingen skulle komma på tanken att möblera om i tabernaklet efter eget tycke och smak. Det är inte heller ok att möblera om det som tabernaklets inventarier talar om. Utan först frälsning och sedan dop i vatten.

Ljusstaken och församlingen

När man sedan gick in i det heliga så upplystes detta rum av en sjuarmad ljusstake. Ljusstaken representerar församlingen som är världens ljus. Det är till församlingen vi kommer efter dopet. Inte först församlingen och sedan när man känner för det dop.

De sju armarna på ljusstaken är de sju församlingarna i uppenbarelseboken som står som en bild på församlingen genom historien och där vi ser de olika sidorna och farorna för en församling. Ljusstaken brann också med olja, där oljan är en bild på den Helige ande som gör att vi kan vara världens ljus. För att vi skall kunna vara detta ljus är det så viktigt att vi hela tiden fylls på med ny olja.

Skådebröden och livets bröd

Vid sidan om ljusstaken fanns ett bord med skådebröd som representerar Jesus som livets bröd. Den som äter av det brödet skall aldrig någonsin dö. Det handlar naturligtvis om att äta av ordet. Tugga det, svälja det så att det sjunker ner och blir ett med oss.

Rökelsen och bönerna

Efter bordet med bröden kom rökelsealtaret som representerar de heligas böner. David säger: Min bön skall räknas som ett rökoffer. Våra böner stiger upp som en välluktande rök i himlen och samlas i de himmelska böneskålarna som vänds och ger oss bönesvar.

Förhänge och gemenskap

Mellan det heliga och det allra heligaste fanns ett förhänge som judarna kallade Guds mantel. Detta förhänge är en bild på Jesu kropp, och på samma sätt som förhänget revs sönder och öppnade vägen in i Guds gemenskap så har vi genom Jesu kropp också fått fritt tillträde till fadern. Ingen har något företräde, men vi kan allesammans oavsett bakgrund med full frimodighet gå fram till nådens tron för att få hjälp och barmhärtighet i rätt tid. Så kan vi som det står: Med obeslöjat ansikte kan vi se Herrens härlighet.

Nådastolen och förlåtelse

I det heliga fanns arken eller ”nådastolen” som den också kallades och ovanpå denna nådastol fanns det två änglar som sträckte sina vingar mot varandra.  Det talar om de två änglar som Maria mötte vid Jesu grav efter uppståndelsen. En stod vid huvudändan och en vid fotändan. Den ene ängeln på nådastolen blickade tillbaka mot blodet. Den andre blickade fram mot blodet, det vill säga en bild på gamla och nya testamentet. Vare sig man levde före eller efter golgata så kan ingen bli frälst utan Jesu blod. Människor i Gamla testamentet måste i tro se fram emot blodet och vi ser tillbaka mot samma blod. Som Hebreerbrevet säger: Utan att blod utgjutes gives ingen förlåtelse.

I tabernaklet får vi en bild på hur Gud ser på oss från nådastolen i det allra heligaste. Det vill säga, när han ser på oss, ser han oss genom Golgata offer.

Ljus och uppenbarelse

Till sist i det allra heligaste fanns inget naturligt ljus, ingen ljusstake eller lampa, men Gud själv upplyste detta rum och det talar om att när vi kommer i Guds närvaro så vill den Helige Ande upplysa vår ande som Det allra heligaste talar om så att Jesus blir levande. En av Den helige andes stora uppgifter är att uppenbara Guds ord och göra det levande för oss. Men det fungerar bara i vår ande. Det är därifrån, det bibeln kallar vårt innersta, som det flödar en ström med levande vatten. Det är därifrån vi kan tillbedja Gud i ande och sanning. Vår ande påverkar i sin tur vår själ som motsvarar det heliga och även kroppen som är den yttre förgården. Många kristna har valt att vandra runt enbart i det heliga där man låter själen, dvs. viljan, känslan och förståndet vara det ena ljuset. Andra vandrar bara runt på den yttre förgården som talar om den yttre kroppen. Det blir bara kroppen som får diktera villkoren. Orkar man inte be eller läsa Guds ord så får det vara, men då kommer man heller aldrig längre än till de första grunderna, och man får vandra runt där.

Måtten på förgården

I 2 Mos. 27:18 kan vi läsa om måtten på förgården. Den skulle vara 100 alnar lång, 50 alnar bred och fem alnar hög. Totalt 1500 alnar. Om jag får spekulera lite så tror att detta talar om tiden för lagen och profeterna som varade 1500 år. Måtten för det heliga var 20x10x10 alltså 2000 som talar om församlingens tidsålder och slutligen var måtten på det allra heligaste 10x10x10 dvs. 1000 som talar om det kommande tusenårsriket då Jesus skall vara kung.

Tack för att du tagit del av detta bibelstudium. Det är otroligt att dessa detaljerade beskrivningar för iordningställandet av tabernaklet har så oändligt stor betydelse på många plan, och varje liten tråd vittnar om den frälsning som Gud ville ge oss genom Jesus Kristus. 

Det är oerhört mycket vishet, samtidigt som det är dolt när man först ser efter. Man behöver verkligen, som Ove skriver, komma in på insidan av Tabernaklet för att se skönheten och djupet i den kristna tron. Det vill säga, man behöver säga ja till Guds inbjudan, innan man kan se och uppleva allt det fantastiska som Gud har för en. 

Nedan finns videon där Ove undervisar om tabernaklet men också fler predikningar om exempelvis jubelåret och kopparaltaret. Du kan läsa om översteprästens tjänst, och översteprästens profetiska dräkt.

https://youtu.be/RlEWrHq7NOc

Tidigare predikningar på temat ”GAMLA TESTAMENTETS HEMLIGA BETYDELSE”

DEL 1 MÅTTEN PÅ NOAS ARK // DEL 2 JUBELÅRETS PROFETISKA BETYDELSE // DEL 3 KOPPARALTARES PROFETISKA BETYDELSE // DEL 4 ÖVERSTEPRÄSTENS PROFETISKA DRÄKT // DEL 5 ÖVERSTEPRÄSTENS PROFETISKA TJÄNST // DEL 6 TABERNAKLETS PROFETISKA BETYDELSE // 

https://youtu.be/-3Ox9gKDDr0https://youtu.be/vhjxt4kIQR4https://youtu.be/m8BP4FysVi8https://youtu.be/tVbu2_bfJmkhttps://youtu.be/T6XrisUAvDshttps://youtu.be/RlEWrHq7NOc